söndag 28 juni 2015

Etthundrasextio dagar




Minst 750 ord om dagen i etthundrasextio jävla dagar i rad. Helt ofattbart. Och det känns helt oproportionerligt bra. För jag har ju inte skrivit någon bok under de här sessionerna. Ingen djup poesi, inga spännande historier. Inga kioskvältare eller bestsellers. Jag har inte ens bloggat.

Bara svammel.

Men jag har skrivit. Jag har slagit mig ned vid datorn och känt efter. Hur mår jag egentligen idag? Hur har jag det, vad händer, vad tänker jag på? Jag har rensat skallen på skräp och slask och spindelväv och när man gör det direkt på morgonen blir allting så mycket lättare resten av dagen.

Lättare är bra.

Lättare kan jag göra något av.

Dessutom tror jag att jag lär mig något av det här. 

Något om tid. Hur den går. Oavsett vad jag gör av den.

Och att jag kan vara lite självisk med den, om jag behöver. En kvart om dagen för att skriva mina ord. En kvart om dagen för att klottra något på ett Index Card. Det är en hel halvtimme det, som jag stjäl från min familj, som en ren egotripp.

Men de verkar överleva det. Ingen har svultit ihjäl eller rymt hemifrån eller ansökt om skilsmässa. Den enda skillnaden jag har märkt av är att jag mår bättre. Och det verkar ingen ha något emot.

Det handlar trots allt inte om dagar och veckor. Det handlar bara om minuter. Några få minuter åt gången.

Och minuter är väl ändå nästan ingenting. De räknas ju knappt.

Samtidigt som allting som någonsin har gjorts har gjorts på några minuter (i varierande antal, då.)

525 600 minuter går det till exempel på ett år. Oavsett om jag tillbringar det nere i brunnen med mina jobbiga tankar, eller om jag tillbringar det med att skriva klart boken om Liva.

Jag har tillbringat alldeles för många år nere i mörkret. I år vill jag göra något annat.

Innan 2015 är slut vill jag kunna säga att jag har skrivit TVÅ barnböcker.

Det borde gå. Några minuter åt gången, bara.

Lätt som en plätt.


.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar