tisdag 19 maj 2015

Svängigt värre


Det svänger häftigt inom mig nu. Ena minuten vilt optimistisk med galna, orealistiska drömmar om hur framtiden kan komma att se ut. Och nästa minut full av tvivel, vem tror jag att jag är, det begriper jag väl att det här inte duger, att jag inte kan, att jag inte räcker till. 

Stackars Konrad som får bege sig ut i världen med så blandade budskap från sin mamma. Vad ska det bli av honom?

Jag har nått det stadium när texten är klar. Berättelsen har fallit på plats och de flesta korrfel har hittats och rättats till. 

Det kommer inte vara anledningen till att mitt manus refuseras.

Men det är svårt att se här inifrån om idén håller. Om karaktärerna är tillräckligt intressanta. Om det här är en berättelse som någon vill läsa. Vill man veta mer efter att ha läst första sidan?

Det kan jag ju inte avgöra, så partisk som jag är. Det här är ju min idé, mina karaktärer som jag har tänkt ut. Kanske inte mitt kött och blod, men mina tankar och värderingar, mitt sätt att se på världen. 

Det är svårt att inte ta det här personligt. 

Håller jag? Är jag tillräckligt intressant? Vill någon veta mer efter att ha tillbringat ett par minuter med mig?

Och finns det någon plats för mig i bokhyllan?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar