tisdag 12 maj 2015

Less is more


Febern har gått ner, eller kanske bara dragit vidare till sitt nästa offer. Jag är i alla fall inte sjuk längre, men känner mig inte heller helt frisk. 

Helt frisk blir jag väl aldrig igen. Men jag är inte tillbaka på det som för mig är topp.

Och så är det så förtvivlat mycket som "måste" göras.

Många måsten har blivit förbisedda här hemma de senaste dagarna. Jag är efter med jobbet. Med städ och stök. Tomatplantorna har dött. Det mesta av det andra slokar betänkligt.

Precis som jag.

Men livet går vidare. Utan tomatplantor. Och på en lite lägre växel.

Om jag ska komma upp för den här uppförsbacken som maj månad alltid känns som, så är det tvåan som gäller. 

Snökedjor kanske inte heller hade skadat.

Jag lägger all min kraft på att behålla lugnet. Att inte gripas av panik när jag ser att jag inte kommer att hinna. Att inte ge upp redan nu, det som inte kommer att vara helt kört förrän om tre veckor.

Jag kan göra det här. En dag i taget. Ett andetag i taget. 

Allt kommer inte att bli gjort. Vissa saker som känns angelägna kanske kommer att stå där, som vissna tomatplantor som bara är att slänga, när maj månad är över.

Men människan kan åstadkomma mirakel, om hon bara tar i.

Tar i ifrån tårna. 

Tar i ända nedifrån själen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar