fredag 24 april 2015

Helt uppåt väggarna och långt bak i tiden


For English, please scroll down!

Den här veckan har jag gått omkring med näsan i luften, men inte för att jag tror att jag är något utan för att veckans tema på Fotosöndag har varit Uppåt

Och det hade ju passat perfekt för förra veckans bästa bild, men trots att jag åkte tillbaka till samma ställe lyckades jag inte ta om bilden. Men de här blev kanske inte så pjåkiga, de heller. 


I den här veckans Bokbloggsjerka ombeds vi blogga om en eller flera böcker som är minst hundra år gammal.

Jag läste mycket klassiker i min ungdom, men det var länge sedan nu. Jag misstänker att de flesta av de böckerna som jag älskade då inte skulle slukas lika ivrigt nu för tiden, dels för att de är skrivna för en annan tid och för en annan läsare och dels för att språket och tempot känns trögt och svårtillgängligt. När jag läste om Tom Sawyer inför en uppgift på barnlitteraturkursen häromåret blev jag lite ledsen när jag insåg att jag inte ville läsa den för min son. Det var för mycket som jag inte ville behöva förklara, om aga och slaveri och fattigdom och klasskillnader. Tids nog kommer han behöva lära sig om det, men inte precis innan han ska sova.

Istället har jag valt Lewis Carrolls Alice i Underlandet. Den gavs ut 1865 men är fortfarande aktuell, både i sig själv och som film, teater eller serietidningar. Jag tycker att man stöter på Alice och de andra karaktärerna lite överallt i populärkulturen (och inte minst på frimärken!!!) och så sent som i förra veckan kryllade det av Alice-citat på Top Ten Tuesdays citatlistor. (Inte bara hos mig!)

 Överhuvudtaget tror jag att barnböcker har en större chans att överleva tidens tand, i synnerhet om de som Alice i Underlandet har lite sagostruktur. Sagorna innehåller klassiska teman, innerligt mänsklig problematik och tydliga, kanske till och med övertydliga karaktärer som får personifiera olika egenskaper som vi människor kanske brottas med i oss själva. De är inte speciellt tidsbundna, innehåller inte så många nutidsreferenser som kanske vanliga romaner gör för att de ska kännas aktuella och relevanta. Nackdelen är ju då att samma romaner känns väldigt inaktuella och irrelevanta ungefär fem minuter efter boksläpp.

Anledningen till Alice långlivade karriär som bokkaraktär tror  jag kan förklaras med att de två böckerna om henne berättar något om oss människor och om världen vi lever i, på ett sätt som gör det lättare att ta det till sig än om författaren hade skrivit rakt ut om alla våra ovanor och jobbiga later.

Och jag tror säkert att de fortfarande kommer att läsas om hundra år.


*****

This week I've been walking around with my nose in the air. Not because I think I'm all that, but because this weeks theme from Fotosöndag is Upwards.

And that would have been perfect for my best picture last week, but even though I went back to the same place, I didn't manage to repeat the picture. But these were perhaps not all bad, either.

In this weeks Bokbloggsjerka we're asked to blog about books that are more than 100 years old. 

I read a lot of classics in my youth, but that was a long time ago now. I suspect that many of the books that I loved then wouldn't be as eagerly devoured nowadays, partly because they were written for another time and another reader and partly because the language and tempo feels turgid and inaccessible. When I re-read Tom Sawyer for the children's lit course last year I was sad when I realised that I didn't want to read it to my son. There were too many things in it that I didn't want to have to explain, about abuse, slavery, poverty and class differences. In time he will have to learn about that, but not at bedtime.

Instead I've chosen Lewis Carroll's Alice in Wonderland. It was published in 1865, but still feels current, both on its own, and as movies, plays and comics. It feels like I'm bumping into Alice everywhere in popular culture (and on stamps!!!) and as recently as last week the lists of quotations for Top Ten Tuesday were filled with Alice quotes. (Not just mine!)

On the whole I think children's books have a better chance at  surviving the tests of time, particularly if they, like Alice, have the same basic structure as a fairy tale. The fairy tales contain classic themes, utterly human problems and explicit or perhaps even over-explicit characters who personify different characteristics that we humans struggle with in ourselves. They're not particularly time-bound, don't have to many current references as perhaps a regular novel does in order to feel up-to-date and relevant. The down-side is then of course that the same novel feels dated and irrelevant five minutes after release.

The reason Alice has had such a long life as a character I believe can be explained by the fact that the two books about her tell us something about ourselves as humans and the world we live in, in a way that makes it more easily accessible than if the author had written about our bad habits and weird practices in a more straight-forward manner. 

And I'm sure the books will still be read in another hundred years.

16 kommentarer:

  1. Alice i Underlandet har jag nog faktiskt inte läst som "riktig" bok, bara sagoversionen och det är en av väldigt få klassiker som jag inte läst, men är sugen på :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir lätt så med klassikerna, att man får sig en massa andra versioner till livs, men aldrig kommer så långt som till originalet. Men jag kan rekommendera den!

      Radera
  2. Jag har faktiskt aldrig läst Alice i Underlandet men däremot sett berättelsen på teater och på film. Vill gärna läsa den också någon gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste den också först häromåret, då jag hittade den på loppis strax innan ett planerat teaterbesök.

      Radera
  3. Alice i underlandet har jag faktiskt inte läst men sett på film. Jag har dock boken hemma så kanske det är dags att plocka ned den och blåsa bort dammet från den!

    SvaraRadera
  4. Alice i underlandet var ett fint exempel på barnboksklassiker! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju faktiskt en hel del sådana, som jag har påmints om i andras inlägg. Men Alice blev jag påmind om så sent som i förra veckan, då jag jagade citat till ett annat inlägg, så hon låg närmast till hand.

      Radera
  5. Alice är ett bra exempel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag tycker att den boken passar alla åldrar och alla tider, så den hade kunnat fungera som svar på de flesta jerkafrågor ... :-)

      Radera
  6. Mitt 6-åriga barnbarn älskade när vi läste gamla Hans & Greta och Askungen i original.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt! Det är ett annat tempo i äldre barnböcker, så det kan vara svårt att komma in i dem, men om man väl kommer över den tröskeln så brukar det funka.

      Radera
  7. Av någon konstig anledning har jag alltid tyckt att Alice i underlandet verkat vara rätt läskig. Ungefär på samma sätt som vissa tycker att clowner är läskiga. Så därför har jag aldrig vare sig läst boken eller sett en hel film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns visst ett mörker i den boken, helt klart, och ett rejält mått galenskap, som kan vara skrämmande. Det är förmodligen därför den är så populär att göra "skräck-versioner" av, både i konsten och som fan fiction.

      Radera
  8. Alice i Underlandet har jag ett kluvet förhållande till. Jag ogillade den som barn, men var mer fascinerad som vuxen när jag läste den för barnen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte vad jag hade tyckt om jag hade läst den som barn. Jag vill gärna tro att jag hade kunnat uppskatta den, men jag hade säkert bara fått mardrömmar och utvecklat diverse olika fobier. (Spelkort, kakor, dörrar, kaniner, mm)

      Radera