onsdag 29 april 2015

Etthundra dagar!!!




Nu hände det! Jag gjorde det! Jag klarade det!

I etthundra dagar på rad har jag satt mig vid datorn och skrivit minst 750 ord

Jag har aldrig i mitt liv gjort något så bra och så vettigt och så nyttigt så många dagar i ett svep. 

Jag vet, jag vet, krig, svält, jordbävningar, kravaller, osv osv osv. 

Men jag är en väldigt liten och ynklig människa och ur mitt patetiska myrperspektiv är det här något stort.

Nu ska jag bara skriva klart Konradboken också. Det känns underligt lätt just nu. Helt och hållet genomförbart. Allting känns plötsligt så möjligt.

Det är en konstig och ovan känsla, men jag tänker sitta här och hålla fast vid den en liten stund. 

tisdag 28 april 2015

Sju saker du behöver för att skriva en bok


  1. En bra idé.  - Det kan vara en intressant frågeställning, ett moraliskt dilemma, ett mysterium, en speciell relation eller en miljö (verklig eller påhittad) som du känner att du vill utforska närmare. Idéer förekommer fritt i de flesta miljöer och kan även uppstå spontant i frontalloberna. Idéer är kortlivade och måste skrivas ner, gärna inom ett par minuter efter uppkomst, när de är som mest färska och livskraftiga.
  2. idea by Pimthida, on Flickr
    Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  Pimthida 

  3. Flerdimensionella karaktärer  - En eller flera huvudpersoner (det blir sällan bra med mer än tre, sägs det) och några få bikaraktärer som känns levande och gärna får ha lite egen vilja så att historien kanske överraskar också dig som skriver den. En av dem brukar kallas protagonisten, det är hen vi hejar på. Hens motståndare/rival/ärkefiende kallas för antagonisten. Hen kan man också heja på, men då brukar man inte tala om det för någon, av rädsla för att missförstås.
  4. Ett hum om grammatik, stavning och allmän språkkänsla.  - Visst, det kanske går att lösa genom att någon annan korrläser eller så, men det behöver flyta på om du ska få någon annan att vilja läsa. Och om läsaren missförstår eller snurrar bort sig i syftningsfel eller underliga beskrivningar i var och varannan mening så kommer det där sista kapitlet med den underbara upplösningen aldrig att bli läst.
  5. Ett hum om dramatiska kurvor och timing.  - Det har de flesta redan, om man har sett lite film, kollat lite på tv och läst en eller annan bok. Först så går det upp och sedan går det ner och sedan går det upp och så krasch och sedan är det slut.


    Lite annorlunda dramatisk kurva


  6. Tid att skriva  - Så länge ingen har patenterat en scartkontakt i nacken à la Johnny Mnemonic blir du tvungen att knappa in varenda bokstav i datorn för hand. Och det tar tid. Öva på fingersättningen och tänk på ergonomin! Ordna barnvakt, skolka från jobbet, strunta i gymmet, beställ en pizza, låt dammsugaren stå. Det är en fråga om prioriteringar. 




  7. Tid att reflektera  - Ingen idé föds fullvuxen. Den måste ältas och begrundas, vridas och vändas på, monteras ner och byggas upp igen. Det går bra att göra samtidigt som man till exempel diskar. Mindre lyckat att göra samtidigt som man umgås med familjen. ("Mamma, du lyssnar ju inte!)
  8. Självförtroende  - Framtida hjärnforskare kommer att få nobelpriset för den här upptäckten, men det bjuder jag på. Någonstans strax till höger om tallkottkörteln ligger en liten struktur som ännu inte har fått ett namn. Den fungerar som en hypereffektiv flashdrive, men lagrar bara negativ input. Alla elaka saker någon någonsin har sagt till dig, alla negativa tankar du någonsin har tänkt, alla former av kritik och alla ifrågasättanden lagras där på extremt liten yta, för all framtid. Det blir förstås väldigt trångt med åren och då börjar negativiteten att sippra ut och sugas upp av omkringliggande delar av hjärnan. Stress och/eller sömnbrist kan också orsaka läckage. Tyvärr ligger hjärnans skrivcentrum precis bredvid och det blir ofta svårt drabbat. Choklad kan hjälpa i ett akut läge och stora koppar te, gärna med skorpor till, har också visat sig vara verksamt. Samtal med vänligt sinnade människor eller en snyftig film kan också lindra ett skov. Alkohol och att söka tröst på diskussionsforum på nätet har visat sig förvärra läget.

söndag 26 april 2015

Soundtrack of my Week

För svensk text, vad snäll och scrolla ner en bit!

Doing things slowly, one thing at the time, is enormously frustrating, but it works pretty well. The weekend is almost over now, but I'm quite pleased with what I've accomplished. 

Postcards have been written, books have been read, lego pieces have been rescued from the vacuum cleaner. The balcony is sorted (kind of) and the potatoes have been planted up on the allotment (finally!).

I've done no writing at all, and soon it will be May and I'm supposed to be done. Not sure how that's going to work out. I spend way to much time on this blog and on other social media. I wasn't supposed to do that. This was supposed to be it, for me.

Not sure what I'm going to do about that. Not sure at all.

Perhaps put a padlock on Facebook during the month of May?




Att göra saker sakta, en sak i taget, är enormt frustrerande men det funkar rätt bra. Helgen är nästan över nu, men jag är ganska nöjd med vad jag har fått gjort. 

Vykort har skrivits, böcker har lästs, legobitar har räddats ur dammsugaren. Balkongen är röjd (typ) och potatisarna har satts uppe på lotten (äntligen!).

Jag har inte skrivit ett dugg och snart blir det maj och då ska jag vara klar. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Jag lägger ner alldeles för mycket tid på den här bloggen och på andra sociala media. Det skulle jag ju inte göra. Det här skulle vara det enda mediet för mig.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt det. Inte alls.

Kanske sätta hänglås på Facebook under maj månad?

fredag 24 april 2015

Helt uppåt väggarna och långt bak i tiden


For English, please scroll down!

Den här veckan har jag gått omkring med näsan i luften, men inte för att jag tror att jag är något utan för att veckans tema på Fotosöndag har varit Uppåt

Och det hade ju passat perfekt för förra veckans bästa bild, men trots att jag åkte tillbaka till samma ställe lyckades jag inte ta om bilden. Men de här blev kanske inte så pjåkiga, de heller. 


I den här veckans Bokbloggsjerka ombeds vi blogga om en eller flera böcker som är minst hundra år gammal.

Jag läste mycket klassiker i min ungdom, men det var länge sedan nu. Jag misstänker att de flesta av de böckerna som jag älskade då inte skulle slukas lika ivrigt nu för tiden, dels för att de är skrivna för en annan tid och för en annan läsare och dels för att språket och tempot känns trögt och svårtillgängligt. När jag läste om Tom Sawyer inför en uppgift på barnlitteraturkursen häromåret blev jag lite ledsen när jag insåg att jag inte ville läsa den för min son. Det var för mycket som jag inte ville behöva förklara, om aga och slaveri och fattigdom och klasskillnader. Tids nog kommer han behöva lära sig om det, men inte precis innan han ska sova.

Istället har jag valt Lewis Carrolls Alice i Underlandet. Den gavs ut 1865 men är fortfarande aktuell, både i sig själv och som film, teater eller serietidningar. Jag tycker att man stöter på Alice och de andra karaktärerna lite överallt i populärkulturen (och inte minst på frimärken!!!) och så sent som i förra veckan kryllade det av Alice-citat på Top Ten Tuesdays citatlistor. (Inte bara hos mig!)

 Överhuvudtaget tror jag att barnböcker har en större chans att överleva tidens tand, i synnerhet om de som Alice i Underlandet har lite sagostruktur. Sagorna innehåller klassiska teman, innerligt mänsklig problematik och tydliga, kanske till och med övertydliga karaktärer som får personifiera olika egenskaper som vi människor kanske brottas med i oss själva. De är inte speciellt tidsbundna, innehåller inte så många nutidsreferenser som kanske vanliga romaner gör för att de ska kännas aktuella och relevanta. Nackdelen är ju då att samma romaner känns väldigt inaktuella och irrelevanta ungefär fem minuter efter boksläpp.

Anledningen till Alice långlivade karriär som bokkaraktär tror  jag kan förklaras med att de två böckerna om henne berättar något om oss människor och om världen vi lever i, på ett sätt som gör det lättare att ta det till sig än om författaren hade skrivit rakt ut om alla våra ovanor och jobbiga later.

Och jag tror säkert att de fortfarande kommer att läsas om hundra år.


*****

This week I've been walking around with my nose in the air. Not because I think I'm all that, but because this weeks theme from Fotosöndag is Upwards.

And that would have been perfect for my best picture last week, but even though I went back to the same place, I didn't manage to repeat the picture. But these were perhaps not all bad, either.

In this weeks Bokbloggsjerka we're asked to blog about books that are more than 100 years old. 

I read a lot of classics in my youth, but that was a long time ago now. I suspect that many of the books that I loved then wouldn't be as eagerly devoured nowadays, partly because they were written for another time and another reader and partly because the language and tempo feels turgid and inaccessible. When I re-read Tom Sawyer for the children's lit course last year I was sad when I realised that I didn't want to read it to my son. There were too many things in it that I didn't want to have to explain, about abuse, slavery, poverty and class differences. In time he will have to learn about that, but not at bedtime.

Instead I've chosen Lewis Carroll's Alice in Wonderland. It was published in 1865, but still feels current, both on its own, and as movies, plays and comics. It feels like I'm bumping into Alice everywhere in popular culture (and on stamps!!!) and as recently as last week the lists of quotations for Top Ten Tuesday were filled with Alice quotes. (Not just mine!)

On the whole I think children's books have a better chance at  surviving the tests of time, particularly if they, like Alice, have the same basic structure as a fairy tale. The fairy tales contain classic themes, utterly human problems and explicit or perhaps even over-explicit characters who personify different characteristics that we humans struggle with in ourselves. They're not particularly time-bound, don't have to many current references as perhaps a regular novel does in order to feel up-to-date and relevant. The down-side is then of course that the same novel feels dated and irrelevant five minutes after release.

The reason Alice has had such a long life as a character I believe can be explained by the fact that the two books about her tell us something about ourselves as humans and the world we live in, in a way that makes it more easily accessible than if the author had written about our bad habits and weird practices in a more straight-forward manner. 

And I'm sure the books will still be read in another hundred years.

tisdag 21 april 2015

Top Ten ALL TIME Favorite Authors


This weeks theme from The Broke and The Bookish is  Top Ten All Time Favorite Authors

Yeah, right. I couldn't narrow it down to a hundred, so ten is no problem at all...

But say that I'm suddenly picked for a Mission to Mars or Neptune or something and I can only bring books by ten authors to last me for eternity or whenever the first martian bestseller is released.

  1. Audrey Niffenegger - Because if I could only choose one book to read over and over again for the rest of my life it would be the Time traveler's wife. (Sad, I know.)
  2. Douglas Adams  - Because no trilogy (with three or more parts) have ever managed to create such a profound change in the way so many people see themselves and the world we live in. And if I'm going to Mars I'm going to need the Hitchhikers Guide to the Galaxy. And a towel.
  3. Anna Gavalda  - Because of her beautiful characters and intense insights. Hunting and gathering might just be the best book ever written. 
  4. Neil Gaiman  - Because he's amazing and I have only just begun to scratch the surface of his amazing bibliography. Sometimes he's to scary for me, but I'll just have to read those passages with my hands before my eyes.
  5. Kate Atkinson  - Because I love the way she writes, the way she uses language to create images and emotions I've never experienced before, and her sense of humor.
  6. Jasper Fforde  - Because he's just as amazing as mr Gaiman, and not scary at all! Unfortunately I've read most everything he's written, but I don't mind repeating a good read.
  7. Marika Cobbold  - Because I love her leading ladies. They're broken and human in the most beautiful way. And it is so cool to see ones home country through a British lens. It looks so exotic!
  8. Harlan Coben  - Because if I'm going to be stuck on boring Mars (or Neptune) for ever, I want Myron and Win with me.
  9. J K Rowling  - Because the world of magic is not a bad place to recharge your imagination, and those seven Harry-books are a seriously great read.
  10. Alexander McCall Smith  - Because he's written lots of books. I love the No 1 Ladies Detective Agency, but have still not read any of the others, so there might be more gems.

söndag 19 april 2015

Soundtrack of my Week

Den svenska texten kommer lite längre ner. Scrolla ner!

After several weeks in the fast lane (relatively speaking, fast for a tortoise!), busy, busy, busy, trying lots of new things, daring lots of scary things, expanding, growing, creating, everything came to a stop this week.

Came to a stop like someone poured salt and gravel on the ice where I've been sliding along.

Now it just hurts everywhere, body and soul feels like one big bruise, and there's nothing I can do but hurt for a while. 

It will get better, I know. But I need to make room for recuperation in my schedule from now on. There's so much I want to do, but I need to focus on a few things, otherwise nothing will get done and I will fall back down in that well again. 

I'd love to be able to balance my wants and impulses with my energy levels better, so that I didn't keep running into these walls. It's like running around a maze in the dark. And there's not even any tasty treats at the end.





Efter flera veckor i rasande fart (relativt sett, snabbt för att vara en sköldpadda!) stress, stress, stress, pröva många nya saker, våga många otäcka saker, utvecklas, växa, skapa, tog allting tvärstopp den här veckan.

Tvärstopp som om någon hade hällt salt och grus på isen där jag kom kanande.

Nu gör det bara ont precis överallt, både kropp och själ känns som ett enda stort blåmärke, och det finns inget jag kan göra förutom att värka ett tag.

Det kommer att bli bättre, jag vet det. Men jag måste lägga in tid för återhämtning i schemat framöver. Det är så mycket jag vill göra, men jag behöver koncentrera mig på ett par få saker, annars kommer inget bli gjort och jag trillar ner i den där brunnen igen. 

Jag skulle så gärna vilja hitta en bättre balans mellan allt jag vill göra och alla impulser jag drabbas av och den lilla ork jag har, så att jag inte hela tiden sprang in i alla dessa väggar. Det är som att springa omkring i en labyrint i mörker. Och det finns inte ens någon godbit i slutet.

fredag 17 april 2015

Mjuk och seg fredag

Den här veckan har varit lite seg, i allmänhet men framför allt inuti mitt huvud där det inte har hänt så mycket. Sömnbrist och överansträngning och kanske någon vårförkylning som inte riktigt vill bryta ut, det finns mycket att skylla på,  men nu är veckan i alla fall över snart och jag hoppas att det ska kännas bättre efter helgen när jag fått vila upp mig lite.


Veckans tema på Fotosöndag är Mjuk, och jag har haft svårt att bli riktigt inspirerad, trots att det borde vara ganska lätt att hitta något bra.



Hittills har jag bara hittat en mjuk och rund liten maskros som jag hann knäppa ett snabbt foto av innan sonen blåste ut fröna över hela kvarteret. 


Och när jag var ute på stan och fotade mina LYA-vykort häromdagen hittade jag de här mjuka formerna, som jag tyvärr inte riktigt har kunnat göra rättvisa. Den där bildbehandlingskursen har fått ligga nere ett tag nu p g a orsaker otillräcklighet men jag hoppas kunna ta igen det till hösten. 




Den enda bilden jag blev riktigt nöjd med den här veckan var de här nyansade trädkronorna som jag råkade passera under just när solen tittade fram. Jag gillar mönstret som uppstod, men mjukt kan man verkligen inte kalla det. 


Scopophobia

Jag har så småningom kommit så långt i min sociala medie-träning att jag nu törs följa folk jag är intresserade av, t ex på Twitter, även om jag vet att den jag följer kanske får ett meddelande om det. Jag lägger till deras bloggar i min Feedly, gillar deras sidor på Fb och följer dem på Instagram och Twitter, om de sysslar med sådant.

Kanske kommer jag en vacker dag att våga lämna en kommentar någonstans. Eller kanske inte.

Men när jag hittar en bok jag gillar, och lägger till den som "currently reading" på Goodreads innan jag går och lägger mig på kvällen ...


... och möts av det här när jag vaknar på morgonen, då är det nära att jag rycker ut sladden till datorn och gömmer mig under sängen.

Nu skriver jag inga recensioner på Goodreads, men om jag hade gjort det skulle det här varit ett effektivt sätt att få mig att sluta.

Huvaligen.

torsdag 16 april 2015

Liberate Your Art Postcard Swap 2015

I don't remember how I found out about the LYA Swap, but it was probably from one of the many mail art blogs that I started following after seeing the documentary Making Mail.

I immediately knew I wanted to participate in the swap, but there were a few obstacles to overcome. First and foremost the "courage" part. I'm way too shy to participate in anyhing at all. For me, life is definitely a spectator sport. And then it was the "art" part. I'm not an artist. I've never made anything even remotely resembling art. 

So how could I participate in a huge art swap, with lots of people from all over the world?

By just doing it, of course.

I'd made one postcard for a fellow postcrosser before I joined this swap. Now I had to make five. And not just handmade postcards, but postcards that could be considered art. 

It didn't go so well.

I was ridiculously busy in February and didn't have time for this, but I still managed to create five cards that I felt were good enough. At the last minute I printed them, wrote them ...

And just when I was about to mail them, I realised that the three cards that were printed on glossy paper weren't made to be written on. My carefully printed messages came off on my hands when I picked them up, to stuff them in the envelope for Kat.

So I only had two cards. 

I seriously considered quitting the swap several times, but this one setback was the hardest to push through. It honestly felt like the universe was trying to tell me something. (Something like "Listen to me: You are not an artist!!!") But I guess I'm not a very good listener. I wrote new messages on three more of the matt paper cards and ran to the mail box before I lost my nerve. Again.

I don't know if my cards ever arrived anywhere, or what the recipients thought of them, but I sent them. It's a ridiculously small step for mankind, I realise that, but for me this was huge. Enormous.

And in return for overcoming all my doubts and fears I got these (if you click on the images, you can see them better!):



Imagine the Possibilities - by Estrella in NJ

People don't take trips ... Trips take people - by Christian Baki, Brooklyn NY - DivingMeCrazy.com
Art Heals - by ?

Too Many Blueberry Smoothies - by Jill Hejl - www.livedrawpaint.blogspot.com
Calgary Peace Bridge - by jmeyersforeman - jmeyersforeman.wordpress.com
Imminent Downfall - by Kat Sloma - www.kateyestudio.com

Amazing pieces of art that have brightened up the last few weeks and brought masses of inspiration! I've tried to find a Malmö background that matched each of the cards, but I'm afraid my photography skills didn't really do the postcards justice. Believe me, the cards are great!

I never thought I'd do something like this, but now I'm certainly doing it again. There are so many techniques that I'm dying to try and I'd like to experiment more with combinations of my writing and my  images. The swap video was full of inspiration and I've already started thinking about next year's cards ... :-)

tisdag 14 april 2015

Top Ten Inspiring Quotes from Books


I've already got my favourite quotes in the margin to the right, but this weeks theme from The Broke and the Bookish calls for quotes specifically from books, so I had to look around a bit. I'm not sure how inspirational these are, but they would work for me. 


Top Ten Inspiring Quotes from Books!

  1. Fairy tales are more than true: not because they tell us that dragons exist, but because they tell us that dragons can be beaten.  Neil Gaiman  - Coraline
  2. "Would you tell me, please, which way I ought to go from here?" "That depends a good deal on where you want to get to." "I don't much care where." "Then it doesn't matter which way you go."  Lewis Carroll - Alice in Wonderland
  3. Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?  J.K. Rowling - Harry Potter and the Deathly Hallows
  4. I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.   Douglas Adams - The long Dark Tea-Time of the Soul
  5. If you only read the books that everyone else is reading, you can only think what everyone else is thinking.   Haruki Murakami - Norwegian Wood
  6. Be who you are and say how you feel, because those who mind don't matter, and those who matter don't mind.  Dr Seuss  - Cat in the Hat
  7. Flirting with madness was one thing; when madness started flirting back, it was time to call the whole thing off.  Rohinton Mistry - A Fine Balance
  8. You're braver than you believe, and stronger than you seem, and smarter than you think.   A.A. Milne  - Winnie the Pooh
  9. Some are born weird, some achieve it, others have weirdness thrust upon them.  Dick Francis - To the Hilt
  10. In the end, it is my belief, words are the only things that can construct a world that makes sense. Kate Atkinson - Behind the Scenes at the Museum

måndag 13 april 2015

N.N.

Scroll down to read this post in English!

Det är alldeles uppenbart att det är något allvarligt fel med den delen av min hjärna som hanterar namn och hågkomsten av dem. Under den gångna helgen har jag träffat många nya människor som har presenterat sig för mig, och under de stunder då jag har umgåtts med gamla bekanta (som jag lyckats lära mig namnet på) har vi pratat om olika författare och om gästföreläsare på tidigare träffar och annat löst folk som varit intressant att diskutera.

Många namn blir det.

Min stackars tröga hjärna hade aldrig en chans.

Dess finaste triumf måste ändå vara när en av de nya människor jag träffar i slutet av helgen berättar att hennes man är författare. Jag frågar förstås om han har skrivit något som jag kan ha läst. Och hon säger vad han heter. 

Som att ett namn skulle ge mig någon som helst ledtråd. Tror inte det, nej.

Men det låter bekant. Det låter väldigt bekant. Men jag får inga fler ledtrådar och trots att jag tänker så det knakar kan jag inte koppla namnet till någon boktitel. 

Det är bara alldeles för grötigt i hjärnan efter fyrtioåtta timmars intensivt skriv- och bokprat. 

Men namnet dröjer sig kvar i hjärnan tills jag kommer hem och kan googla det. Och konfronteras med sanningen. 

Vi har inte bara diskuterat flera av den här författarens böcker under helgen. Jag har även varit på ett seminarium där han var en av talarna. Inte just den här helgen, förvisso, men ändå.

Det finns verkligen ingen som helst ursäkt.

Nu ska dumhjärnan sättas i hårdträning. Alla namn ska nötas in, med våld.

Och sedan, när någon väcker mig mitt i natten och frågar mig vad jag heter kommer svaret att bli: "Mårten Melin!"

***********************************************

It is painfully obvious that there is something seriously wrong with the part of my brain that handles names and the recollection of names. During the weekend I've met many new people that have introduced themselves, and when I've spent time with old acquaintances (whose names I've managed to learn) we've spoken about different writers and guest speakers at previous meetings and other interesting people.

That is a lot of names.

My poor slow brain never stood a chance.

It's finest hour will have to be when one of the new people I met towards the end of the weekend tells me that her husband is a writer. Of course I ask if he's written something that I might have read. And she tells me his name.

As if a name is any kind of clue. Don't think so, no.

But it sounds familiar. It sounds very familiar. But she doesn't give me any more clues and even though I think until it hurts I'm unable to connect the name with a book title.

My brain is just too mushy after 48 hours of very intense book and writing discussions.

But the name stays with me until I get home and can google it. And is confronted by the truth.

Not only did we discuss several of his books this weekend. I've also attended a seminar where he was one of the panelists. Not this weekend, but still.

There really is no excuse at all.

Now I'm going to put my stupid old brain through some serious training. All names will be memorised, even if I have to use force.

And then, if someone wakes me up in the middle of the night and ask me what I'm called, the answer will be: "Mårten Melin!"



söndag 12 april 2015

Soundtrack of my Week

(Vill du hellre läsa på svenska? Scrolla ner!)

Sunday night and I'm on the train home from Vimmerby with my head filled with impressions, inspiration, ideas and probably a lot of other things starting with the letter i that I can't think of right now.

I'm stuffed with talks and thoughts and tired both physically and mentally but so bubbly and cheerful and yes, even happy. My cheeks are sore from smiling constantly for 48 hours but I still feel like headbanging with joy when I think of all the fun I've had and everything I've learned and realised and understood.

Writing is a solitary activity, sure, and I need to be alone to be able to do it. But to share my writing and my thoughts about writing with other likeminded people is the very best there is. Way better than sliced bread.






Söndag kväll och jag sitter på tåget på väg hem från Vimmerby med huvudet fullt av intryck, inspiration, idéer och säkert också en massa andra saker på i som jag inte kan komma på just nu. 

Proppmätt på prat och tankar och trött både i kropp och knopp men så himla bubbligt glad och ja, faktiskt, lycklig. Det värker i mungiporna efter att ha varit glad konstant i fyrtioåtta timmar men jag vill ändå nästan headbanga av glädje när jag tänker på hur roligt det har varit och allt jag har lärt mig och insett och förstått.

Skrivande är en solitär sysselsättning, visst, och jag måste vara ensam om jag ska kunna göra det. Men att få dela sina texter och sina tankar kring skrivandet med andra människor av samma sort är banne mig det bästa som finns. Långt bättre än färdigskivat rostebröd. 

lördag 11 april 2015

Astrid Lindgrens inlåsta Näs


For English - Please scroll down a bit!

Det var ett lite annorlunda mottagande på Näs när vi kom hit den här gången, jämfört med våra tidigare besök.

Visst står det Välkommen på grinden, men det var nog inte särskilt uppriktigt menat. 

Det var höga staket, ogenomträngliga häckar och grindar överallt. Och alla grindar var låsta. Med hänglås.

Ska man besöka Näs får man göra det under de väldigt begränsade öppettiderna. Om man går in genom paviljongens entré. Och då förstås enbart om man har betalat den inte helt försumbara entréavgiften. 

Här är ni inte välkomna. Om ni inte är beredda att betala för det, förstås. 

Astrid skulle nog inte ha tyckt om det här. Jag gjorde det verkligen inte.



Compared to our previous visits we got a bit of a different welcome this time. 

Sure, the sign on the gate said "Welcome", but I don't think they really meant it. 

There were high fences, inpenetrable hedges and gates everywhere. And all the gates where locked. Padlocked.

If you want to visit Näs you need to do it during the not very generous opening hours. If you go in through the entrance in the pavillion. And of course only if you have payed the not entirely negligible entry fee.

You're not welcome here. Unless you're willing to pay for it, of course.

I don't think Astrid would have liked this. I sure didn't.

fredag 10 april 2015

Dagen V / V - day

For English - Please scroll down a bit!

Äntligen var den här - Dagen V (som i Vimmerby). Så innerligt efterlängtad, men lyckades ändå smyga sig på mig när jag inte var riktigt redo att åka. 

Jag hade behövt en dag till den här veckan, för att hinna jobba klart ordentligt och packa i lugn och ro och allmänt hämta andan mellan jobb-deadline och en helt ledig helg, men nu var det ju en fyradagarsvecka (förbaskade påsk!) och då blev det lite körigt här på morgonen när allt skulle hända på en och samma gång.

Att jag tog mig tid att blogga mitt i allt det här kommer att läggas fram som Bevisföremål 1:A vid mitt omyndighetsförklarande.

Men jag hann med tåget, och glömde inget väsentligt och efter en isande kall timme i ett soligt Nässjö då jag på full allvar övervägde att köpa en glass trots att jag hackade tänder (Bevisföremål 2:A!) och en lång och slingrande bussresa genom underbara vackra älskade Småland kom jag till slut fram.

Finaste Astrid jobbade som vanligt, men hade åtminstone fått lite fint påskris utanför sitt fönster.



Finally it arrived - V-day (V for Vimmerby). As much as I've been longing for this day, it still managed to sneak up on me when I wasn't entirely prepared to leave.

I could have used one more day this week, to finish my work properly and pack my bags in an orderly and quiet fashion and just generally catch my breath between a work deadline and a weekend of complete freedom, but this was a four-day-week (darn Easter!) and the morning got a bit hectic when everything was supposed to get done, all at once.

That I took the time to blog in the middle of all this will be presented as Exhibit 1:A at my incapacity hearing.

But I caught the train, and didn't forget anything that wasn't replaceable and after a freezing cold hour in a sunny Nässjö where I seriously considered bying an icecream even though my teeth were chattering (Exhibit 2:A!) and a long and winding busride through lovely, beautiful, beloved Småland, I finally arrived.

Amazing Astrid was hard at work as usual, but she had some pretty Easter branches outside her window.

Bokbloggsjerka 10 - 13 april - Var é grabbarna?

Veckans tema på Fotosöndag är Form, men jag har inte hunnit ta en enda bild eftersom jag har stressat med jobb och annat, så det får bli en Bokbloggsjerka idag istället.

Veckans fråga är: Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?

Och det var ju en lite klurig fråga. Visst tycker jag mig ha märkt att det är mest kvinnor som ligger bakom de bokbloggar jag följer, men jag har inga siffror på hur det egentligen ligger till.

Jag tänker mig att det beror på lite olika faktorer (och en hel del fördomar också, kanske?).

  • Kvinnor är traditionellt kulturbärare och att blogga om sitt läsande är en typiskt kulturbärande aktivitet.
  • Lärare, bibliotekarier och andra yrken som "handlar om" böcker är kvinnodominerade.
  • Kvinnor läser mer, har en större bredd i sitt läsande, läser mer olika genrer och läser både manliga och kvinnliga författare. Män läser mest manliga författare och mycket faktaböcker.
  • Många bokbloggare är kvinnor, dvs sådant som kvinnor sysslar med får automatiskt låg status och lockar inte män. 
  • Många bokbloggare är kvinnor, dvs snubbar som funderar på att börja bokblogga kanske drar sig för att göra det när de ser att det bara är kvinnor som håller på med det.

************************************************************************

This weeks theme for Fotosunday is Form, but I haven't had time to snap a single picture yet because I've been busy with work and stuff, so I'll do a Bokbloggsjerka today instead.

This weeks question is: Why are almost all book bloggers women?

And that is a tricky question. Sure, I've noticed that it's mostly women who run the book blogs I follow, but I don't have any statistics on how things really are.

I think it depends on several different reasons (and maybe some pre-conceived notions, as well?)
  • Women are traditionally culture bearers and to blog about ones reading is a typical culture bearing activity.
  • Teachers, librarians and other occupations that are "about" books are largely female dominated.
  • Women read more, and are more diverse in their reading, they read different genres and both male and female authors. Men mostly read male authors and a lot of non-fiction.
  • Many book bloggers are women, i e the stuff that women do is automatically comsidered low status and doesn't appeal to men.
  • Many book bloggers are women, i e dudes that think about starting a book blog might reconsider when they see that it's only women who do that.

tisdag 7 april 2015

Top Ten Tuesday - Skrivkramp goes bilingual!

In preparation for the Liberate Your Art Blog Hop coming next week, I've decided to start blogging in English.

(För att läsa det här inlägget på svenska, var vänlig och scrolla ner!)

I haven't been watching much TED lately, so I've run out of talks to share. Instead I thought I'd try the Top Ten Tuesday feature from the Broke and the Bookish that I've seen around the book blogs.

This weeks list theme is Top Ten Characters You'd Like To Check In With


  1. Pippi Longstocking  - Are you kidding me? I'd so love to find out how she's doing. If the chililug pills  worked or if she grew up anyway. Did she get married? What does she do for a living? Did she have kids? Was she the best mom in the world or did she dump the brats at Mrs Prysselius home for orphans and run off to sea?
  2. Lee Morris - The perfect man for me. If I ever do a Thursday Next and read myself into the book world, I'm going straight to him. 
  3. Thursday Next - Come on, Jasper! Love your photos on Instagram, but seriously! You can't do this to me!
  4. Henry DeTamble - Sure, he's dead. But he's not continuously dead. (A sequel about Alba is coming!!!)
  5. Luna Lovegood - I'd like to hire her as an interior decorator, if I ever get a house of my own. And would love to have her as a friend.
  6. Durc - We never found out what happened to Aylas firstborn. Was he the first of our kind or did Broud kill him in a hunting "accident" at first opportunity? 
  7. Lisbeth Salander - Really, the Millenium books should have been all about her. 
  8. Eeyore - The poor thing! Did he ever find love? With a Pollyanna-esque lady-donkey? Did he ever pull out of that mood? Did he manage to hold on to his tail?
  9. Jeeves - Because I really need someone like him in my life.
  10. Jackson Brodie - If Lee doesn't want me, maybe Jackson could be a nice rebound guy.



Jag har inte kollat så mycket på TED på sistone, och har fått slut på prat att dela. Istället tänkte jag testa en Top Ten Tuesday-lista från the Broke and the Bookish, efter att jag sett dem lite här och var i bokbloggssfären.


Den här veckans tema är Top Ten Characters You'd Like To Check In With
  1. Pippi Långstrump - Skojar du, eller? Jag skulle så gärna vilja veta hur hon har det. Om Krumelurpillren funkade eller om hon blev vuxen i alla fall. Gifte hon sig? Vad jobbar hon med? Fick hon några barn? Blev hon världens bästa mamma eller dumpade hon glinen på Tant Pruselius barnhem och stack till sjöss?
  2. Lee Morris - Den perfekta mannen för mig. Om jag någonsin gör en Thurday Next och läser mig in i bokvärlden kommer jag att bege mig raka vägen till honom.
  3. Thursday Next - Kom igen, Jasper! Jag älskar dina foton på Instagram, men allvarligt talat! Du kan inte göra så här mot mig!
  4. Henry DeTamble - Visst, han är död. Men han är inte kontinuerligt död. (En uppföljare om Alba är på G!!!)
  5. Luna Lovegood. - Jag skulle vilja anlita henne som inredningsarkitekt, om jag någonsin får ett eget hus. Och skulle hemskt gärna vilja ha henne som vän.
  6. Durc - Vi fick aldrig veta vad som hände med Aylas förstfödde. Var han den första av vårt slag eller dödade Broud honom i en "jaktolycka" så fort han fick chansen?
  7. Lisbeth Salander - Allvarligt talat, Millenium-böckerna skulle bara ha handlat om henne.
  8. Ior - Stackars liten! Hittade han någonsin kärleken? Med en Pollyanna-aktig åsnetant? Lyckades han någonsin släpa sig ur den där svackan? Lyckades han hålla fast vid sin svans?
  9. Jeeves - För att jag verkligen behöver någon som han i mitt liv.
  10. Jackson Brodie - Om Lee inte vill ha mig, kanske Jackson skulle kunna trösta mig.

söndag 5 april 2015

Soundtrack of my Week

Den här veckan har den här låten gått på repeat i lurarna. Och inte bara för att den är så himla bra. Fantastiska dansare. Färg som yr. Snyggt och kraftfullt och rasande häftigt.



Det här attityden är precis vad jag behöver just nu när livet segar.

Men dessutom är det min allra första Patreon-video. Jag har alltså varit med och betalat för de där dansarna, segway-rullorna och färgkritorna. Jag och nästan 1500 andra fans.

Tala om money well spent!

Jag tycker att det är precis så här det ska vara. Pengarna jag betalar för den kultur jag åtnjuter ska gå direkt till artisten/konstnären, och inte försvinna på vägen ner i någon skivbolagsdirektörs eller managers ficka. Och de artister/konstnärer som jag älskar ska inte behöva stå och slava på Burger King halva natten för att kunna betala hyran. De ska skapa. Musik, konst, foto, litteratur, whatever. Och få betalt för det.

Så varje gång WOTE gör en ny musikvideo får de en slant av mig. Och nästan femtonhundra andra. 

Du kanske också har en slant över? Varför inte bli mecenat du också? Kolla om du hittar någon som du vill stödja på Patreon.


fredag 3 april 2015

Närmare och närmare

Veckans tema för Fotosöndag är Närbild och det var ju faktiskt ganska kul att spinna loss på.



Jag har än så länge bara tagit lite testfoton med lillkameran, men kanske det med kritorna kan bli veckans bidrag? Jag ska brottas lite med systemkameran i helgen och se vad den säger om saken.

I övrigt närmar sig månadens jobb-deadline med en rasande fart, och i helgen är det dessutom deadline för texten jag ska få respons på i Vimmerby. Huj. Jag vet inte riktigt hur det gick till, för det var två månader tills jag skulle åka dit alldeles nyss och nu är det plötsligt bara precis en vecka kvar. Väldigt gott om tid förvandlades raskt till ingen tid alls. 

Och jag hade visst bestämt mig för att Konrad-boken skulle vara klar innan jag åkte dit. Ja men, då så. Då får den väl bli det då. (Hur? Jag har ingen som helst aning!)