söndag 29 mars 2015

Soundtrack of my Week

Den här veckan blev jag än en gång påmind om hur lätt det är att bara springa rakt in i närmsta vägg om man inte ser sig för, trots att man vet att väggen finns där, trots att man gjort det förut och borde sky den elden som det napalmsönderbrända barn man är. 

Men, men. 

Fördelen med att ha gjort det så många gånger förut är att man vet att det inte är världens ände. Även om det känns så just då. 

Ja, ja, världen går under. Än sen då?

Bara ta ett djupt andetag. Knarka lite blandade Sorkin-avsnitt (The Newsroom, Sports Night, Studio 60 den här gången) tills man hittar skrattet igen. 

Och sedan reser man sig igen och fortsätter gå.

Lite långsammare, den här gången.

Och med ett tegelstensmönstrat avtryck i pannan.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar