tisdag 24 mars 2015

Författare om läsning

















Jag har grubblat vidare på det här med läsning och hur viktigt det är för mig med läsning och böcker sedan Bokbloggsjerkan härom fredagen och så snubblade jag över det här klippet. Det är underligt, hur läsningen som jag anser vara ett grundläggande mänskligt behov av andra anses som tråkigt och ointressant eller till och med som en onödig lyx. Jag skulle lika gärna kunna sluta läsa som sluta andas. Sluta dricka vatten.

Och då är jag egentligen inte speciellt intresserad av "litteratur". Nobelpristagare är jag för dum för. Dikter begriper jag mig inte alls på. De flesta av de stora ("bästa") författarna har jag inte läst eller tycker jag är tråkiga. 

Men jag älskar historier. Det spelar ingen roll om de är inbundna i franska band eller kommer i en hundörad pocketbok, bara det är en riktigt bra historia. Om karaktärerna känns levande, om deras motivation och drivkraft känns sann. Jag älskar magin i att kunna kliva in i andra världar och i andras medvetanden och få uppleva sådant som jag aldrig annars skulle kunna vara med om. Var som helst på jorden eller i universum, eller i något helt annat universum också, för den delen. 

Visst kan man berätta historier på andra sätt än genom böcker. Jag älskar film och tv också, av samma anledning. Jag börjar så smått begripa att man också kan göra det med foto eller konst, men talar inte det språket än. Om jag hade varit lite händig hade jag kanske hackat fram mina berättelser ur ett marmorblock istället. Men nu kan jag inte det. Så jag knackar fram dem i datorn istället. Eller med penna och papper, om det kniper. 

Men för att det ska komma några ord ur fingertopparna när jag sätter mig vid datorn måste jag först tanka in andras ord, andras berättelser, andras perspektiv. Annars kan det jag skriver bara bli intressant för mig själv. Om ens det. 

Så vill någon ta mina böcker får de bända dem ur mina stela döda fingrar. Utan dem skulle jag ändå vara mer eller mindre död.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar