tisdag 31 mars 2015

Har du hört den förut?


Just nu handlar allt om historier. Roliga historier, sorgliga historier, sanna historier, skrönor och rena rama lögner. Hur är de konstruerade, vad är det som gör att de griper tag i en, vad är meningen med dem? 

Jag har fått ihop hela händelseförloppet i Konrad-boken, men det behövs något mer. Jag måste andas liv i karaktärerna på något vis, och få deras relationer och interaktioner att kännas verkliga och levande. Angelägna.

Samtidigt som jag kämpar för att avsluta Konrad-boken sneglar jag med ena ögat på nästa bok, som kommer att handla om Liva. Jag tänker inte låta Liva-boken ta lika lång tid, tänker inte låta den växa fram organiskt, i sin egen takt, tänker inte sitta och vänta på inspirationen utan ska strukturera den och tänka ut den innan jag börjar skriva. 

Så hur gör man? Finns det regler, bruksanvisningar som man kan följa? Recept på en lyckad historia? 

Kanske, kanske inte. 

Jag vet bara att jag har läst många "skitböcker" med stor behållning. Och lagt ifrån mig många "bra" böcker med en gäspning efter ett halvt kapitel och aldrig plockat upp dem igen. 

Visst finns det mallar och tumregler och principer och tusen sinom tusen handböcker och manualer i hur man skriver en bästsäljande bok. 

Men nu är det upp till mig och min magkänsla. 

Nu hänger det på mig.


söndag 29 mars 2015

Soundtrack of my Week

Den här veckan blev jag än en gång påmind om hur lätt det är att bara springa rakt in i närmsta vägg om man inte ser sig för, trots att man vet att väggen finns där, trots att man gjort det förut och borde sky den elden som det napalmsönderbrända barn man är. 

Men, men. 

Fördelen med att ha gjort det så många gånger förut är att man vet att det inte är världens ände. Även om det känns så just då. 

Ja, ja, världen går under. Än sen då?

Bara ta ett djupt andetag. Knarka lite blandade Sorkin-avsnitt (The Newsroom, Sports Night, Studio 60 den här gången) tills man hittar skrattet igen. 

Och sedan reser man sig igen och fortsätter gå.

Lite långsammare, den här gången.

Och med ett tegelstensmönstrat avtryck i pannan.




fredag 27 mars 2015

Fredagsrock i motljus

Veckans tema: Siluett

Jag kämpar vidare med Fotosöndags utmaningar, eller, ja, kämpa är kanske att ta i, men jag drog i alla fall fram mobilen som hastigast på väg till plugget häromdagen och fotade en siluett. 

Det hade förstås blivit mer effektfullt när trädet var alldeles nyklippt, men nu blev det inte så. (Jag hade inte sekatören med mig.)

Annars då? Tja. Jag har bytt ut Klara mot Kasper i hela Konrad-boken. Det löste hastigt mina genus-relaterade bekymmer och hittills kan jag inte se att det har skapat några nya. Det ser ut som att själva historien är färdig nu. Det enda som är kvar att göra är att "färglägga" allting, genomgående. Se till så att alla karaktärer är tydliga och konsekventa och att allas motivationer och drivkrafter håller och gestaltas på ett bra sätt genom hela boken. Dubbelkolla och trippelkolla att ingen någonstans refererar till något av allt det som jag har strukit.

Det börjar gå upp för mig att det här med att ha skrivit klart själva historien inte alls betyder att boken är färdig. Kanske är det tur att jag inte visste det från början.

Och dagens största överraskning? Jag rockar, tydligen.



tisdag 24 mars 2015

Författare om läsning

















Jag har grubblat vidare på det här med läsning och hur viktigt det är för mig med läsning och böcker sedan Bokbloggsjerkan härom fredagen och så snubblade jag över det här klippet. Det är underligt, hur läsningen som jag anser vara ett grundläggande mänskligt behov av andra anses som tråkigt och ointressant eller till och med som en onödig lyx. Jag skulle lika gärna kunna sluta läsa som sluta andas. Sluta dricka vatten.

Och då är jag egentligen inte speciellt intresserad av "litteratur". Nobelpristagare är jag för dum för. Dikter begriper jag mig inte alls på. De flesta av de stora ("bästa") författarna har jag inte läst eller tycker jag är tråkiga. 

Men jag älskar historier. Det spelar ingen roll om de är inbundna i franska band eller kommer i en hundörad pocketbok, bara det är en riktigt bra historia. Om karaktärerna känns levande, om deras motivation och drivkraft känns sann. Jag älskar magin i att kunna kliva in i andra världar och i andras medvetanden och få uppleva sådant som jag aldrig annars skulle kunna vara med om. Var som helst på jorden eller i universum, eller i något helt annat universum också, för den delen. 

Visst kan man berätta historier på andra sätt än genom böcker. Jag älskar film och tv också, av samma anledning. Jag börjar så smått begripa att man också kan göra det med foto eller konst, men talar inte det språket än. Om jag hade varit lite händig hade jag kanske hackat fram mina berättelser ur ett marmorblock istället. Men nu kan jag inte det. Så jag knackar fram dem i datorn istället. Eller med penna och papper, om det kniper. 

Men för att det ska komma några ord ur fingertopparna när jag sätter mig vid datorn måste jag först tanka in andras ord, andras berättelser, andras perspektiv. Annars kan det jag skriver bara bli intressant för mig själv. Om ens det. 

Så vill någon ta mina böcker får de bända dem ur mina stela döda fingrar. Utan dem skulle jag ändå vara mer eller mindre död.


söndag 22 mars 2015

Soundtrack of my Week

Nä, den här veckan var inte så kul. Vad skönt att den snart är över.

Det är väl kanske inte så konstigt, att om man kastar upp en 8-10 bollar i luften så blir det lite svårt när de allihop dimper ner på en och samma gång.

Vissa träffar en rätt i skallen.

Andra rakt i orken.

Och om det är någon som känner att de skulle vilja bli riktigt sura och griniga så kan jag verkligen rekommendera många nätter på raken med avbruten sömn och nattvandringar från rum till rum på jakt efter en sovplats. Funkar varje gång!

Det är inget som bryter ner en människa så snabbt och effektivt som sömnbrist.

Och nu vet vi det, så då tycker jag att vi lägger det till handlingarna och går vidare.

I morgon är det måndag igen.

Äntligen.

lördag 21 mars 2015

Världspoesidagen - Tomas Tranströmer på Louisiana channel



Det säger en hel del om människan
att även om hon har förlorat
kraften
orken
förmågan
orden
förlorat den hon en gång var
så fortsätter hon ändå
att skapa
så fortsätter hon ändå
att förmedla
sina tankar och känslor
till omvärlden
oavsett
om någon vill lyssna
eller inte.

Det säger en hel del
om människan.

fredag 20 mars 2015

FredagsFail

Förr eller senare måste det väl hända. Och det hände just idag. 

Fredagen Då Jag Inte Hade Något Att Blogga Om.

Jag hade så gärna bloggat om veckans FotoSöndag-utmaning, men Boll, hur kul är det som tema, egentligen? Jag som var så glad när de utlovade ett enklare tema, efter de senaste veckornas ångestladdade stress över genus och könsroller. Men Boll? Njä.

Jag hade gärna varit med i Annikas Bokbloggsjerka, men veckans fråga (Hur gör du för att få nya läsare och behålla de du har?) gjorde det smärtsamt uppenbart att jag inte är någon riktig bokbloggare, utan bara en bluff. Så den hoppar jag över. Vi får väl se om det blir något tillfälligt eller om jag hoppar av för gott. Kanske finns det någon annan Jerka som skulle passa mig bättre? En Jerka för människor som bloggar utan mål och mening, utan tema eller röd tråd, utan att ha något vettigt att säga och inga läsare att säga det till? 

Jag har inte fotat solförmörkelsen p g a totalt helmulet och jag kan inte ens RockaSockar, eftersom alla mina strumpor är svarta. Ok, vissa av dem har en liten volangkant längst upp, och det finns en viss variation när det gäller längden på strumpskaften men det blir liksom inte särskilt effektfullt på foto, så det glömmer vi också.

Vissa dagar blir det alltså mer uppenbart än andra varför jag sitter här i min ensamhet.

Kan man gissa på att veckans låt på söndag kommer att gå i moll?

tisdag 17 mars 2015

Neil och Audrey = lysande!




TED får ta en paus den här veckan för jag bara måste dela med mig av den här videon. Internet när det är som allra bäst! Två av mina absoluta favoritförfattare som sitter och pratar om allt från böcker och idéer till uppstoppade korpar och var-fåtöljer (som varulvar fast fåtöljer istället för vargar).

söndag 15 mars 2015

Soundtrack of my Week

Nu kommer våren, har jag bestämt, och idag fick jag tårta också, så nu är födelsedagen officiellt färdigfylld.

Samtidigt känns det som att det snart är jul. 2013.

Tiden går bara fortare och fortare ju äldre man blir och det är tråkigt, för det är så mycket jag vill hinna med, men det är alltid bara helg och helg och helg och då får jag ju ingenting gjort. Och under veckorna får jag inget gjort eftersom jag måste jobba, så när är det egentligen tänkt att man ska få något gjort?!?

Nu börjar jetpacken jag haft på ryggen de senaste veckorna få slut på soppa, känner jag, men jag hoppas kunna hålla mig i luften en månad till. När jag kommer hem från Vimmerby får jag krascha till marken (eller ner genom den), men inte förr.

fredag 13 mars 2015

Ok, ny plan. Först gråta en skvätt över en streckgubbe, och sedan läsa!

Sociala medier har svämmat över av kärlek och sorg sedan vi fick veta att Terry Pratchett har gått bort, och jag har inte känt mig direkt berörd, för jag har aldrig ens läst någon av hans böcker.

Men så såg jag den här.
















Och kära nån.

Terry Pratchett har tydligen skrivit nästan hundra böcker.

Nu har jag lite att göra, tror jag.





Tänk att ha en gubbe i badrumsskåpet ... eller hur det nu var.

Veckans tema i Fotosöndag är Maskulin, och det blev jag ju ungefär lika pigg på som förra veckans Feminin, men till sist hittade jag en gubbe i makens badrumsskåp när jag letade efter något typiskt manligt att fota.  


Luke, I am your razor...














Jag döpte honom raskt till Darth Gilette och han får bli veckans bidrag. Jag kanske behöver tweaka färgerna lite, ser jag nu när han dök upp här på skärmen. Han ser lite väl rosa ut i kanterna. Och så kan vi ju inte ha det. 










Bokbloggsjerka 13 - 16 mars - Tid att läsa


Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är Hur hinner du läsa så många böcker? 

Och den kände jag mig väl inte omedelbart särskilt träffad av, ärligt talat. Det har varit lite si och så med läsandet de senaste åren. Det har aldrig varit så att jag inte läser, men i perioder har det känts som att jag sällan läser något nytt. Jag vill inte läsa böcker som inte verkligen griper tag i mig men de kan vara så svåra att hitta emellanåt. Och då blir det lätt så att jag läser om mina gamla favoriter, bara för att ha något bra att läsa. 

Förra året kände jag att det var dags att skärpa mig, och jag beslöt mig för att läsa minst trettio nya böcker. Det gick, men bara precis. Det är ju inte ens en bok i veckan, så i år har jag höjt ribban till femtio (nya) böcker. 

Jag tycker inte att det är särskilt svårt att få tid att läsa. Problemet är snarare att hitta tillräckligt bra böcker för att det ska vara lustfyllt. 

Jag läser mest på plattan, i Kindle-appen och i Moon+ Reader Pro. Jag brukar försöka ha en skönlitterär bok i den ena och en non-fiction i den andra, men det är mer av en målsättning än en princip. Jag har samma appar i mobilen, så jag behöver inte kånka med mig några böcker när jag någon gång lämnar hemmet. Skulle jag bli sittande i ett väntrum eller på en busshållplats eller så, så har jag några hundra böcker i jackfickan. 

Jag tycker att livet är för kort för att läsa tråkiga böcker, så jag påbörjar många fler böcker än de jag läser ut. Och av de som jag läser tillräckligt långt i för att skriva in i Goodreads är det i sin tur bara en bråkdel som blir utlästa. Just nu har jag sju "pågående" böcker på Goodreads, men jag kommer förmodligen bara läsa ut en eller två av dem.

Om man bara hittar rätt bok är det inget problem att hitta tiden att läsa den. Då läser man varje ledig sekund, även om det går ut över annat. Om man måste schemalägga sitt läsande och tvinga sig till att plocka upp en bok, så borde man kanske se över sitt bokval.



tisdag 10 mars 2015

Planen för det kommande året: Läs mer, skriv mer, lev mer

Så här på årsdagen av ens födelse är det precis som på nyårsafton lätt att man grubblar lite extra över tiden som går och vad man egentligen har gjort av sitt liv. 

Och vad man vill göra med det som är kvar av det. 

Trots att jag har många tallrikar att hålla i luften just nu är det ändå en som känns mer angelägen än de andra. En som inte får hamna i skymundan. Mitt skrivande. 

Vad jag än gör, hur mycket nytt jag än lär mig, så kommer det alltid att vara en konstant i tillvaron. Orden måste jag ha med mig, alltid. De måste jag använda, alltid. Om jag inte kan uttrycka mig, kommunicera, formulera, artikulera, resonera, då är jag inte längre jag. 

Mitt skrivande har inte resulterat i någon lysande författarkarriär. Jag har inte några bestsellers att skryta med. Men genom mitt skrivande har jag blivit medveten om vem jag är och var jag hör hemma. Jag har kommit till insikt om mina handlingar och mina värderingar. Jag har förstått sammanhang och gjort kopplingar som jag annars aldrig skulle ha kommit fram till. 

Men jag skulle aldrig ha skrivit ett enda ord om det inte hade varit för läsandet. 

Allt skrivande kommer ur det. Om man aldrig har läst några böcker kommer man heller inte att skriva några. 

Jag har läst många böcker. Jag har påverkats av många böcker. Om jag aldrig hade lärt mig att läsa skulle jag ha varit en helt annan människa idag. Mitt liv hade sett helt annorlunda ut. 

Och mina drömmar hade sett helt annorlunda ut. 

Visst, jag vill att böckerna jag skriver ska bli spännande och roliga. Att de ska innehålla fyndiga formuleringar och snygga meningskonstruktioner. Oväntade vändningar och intressanta karaktärer.

Men framför allt vill jag att det jag skriver ska kunna beröra någon på samma sätt som jag själv blivit berörd  av andras böcker. Att de ska väcka tankar som annars inte skulle ha uppstått. Att de ska få läsaren att se sig själv i ett lite annat ljus än de gjorde innan de slog upp första sidan och började läsa. 

Att de ska kunna ge läsaren tröst, inspiration, hopp, insikt eller bara en spark i baken. 

Och med sådana höga ambitioner är det kanske inte konstigt att man får skrivkramp.

söndag 8 mars 2015

Soundtrack of my Week

Som sagt, kvinnodagen var det ju, och även om jag inte firar den som jag kanske borde så måste jag ju bara välja den kvinnligaste låten med den kvinnligaste artisten jag kunde komma på. 

A woman's work is never done, säger de, och just den här veckan har det verkligen känts så. Är det inte det ena så är det det andra och är det inte det andra så är det banne mig det tredje, så det räcker och blir över. 


Men, det är mars, och jag har släckt ljusslingorna. Bara en sådan sak. Det kanske inte blir någon vår, men det har i alla fall blivit väldigt mycket ljusare ute.

Om jag nu bara kunde få det att ljusna här inne också...



   

Tre TED-talks om och med kvinnor som har förändrat hur jag ser på mig själv

Internationella kvinnodagen och vanligtvis brukar jag inte ägna det någon särskild tanke, men just i år känns det lite extra. Kanske för att jag har grubblat mycket på det där med feminism och könsroller och patriarkat och FI sedan valet och inte kommit fram till något bra svar (eller ens någon särskilt klok fråga). Kanske för att jag grubblat över Goodreads undersökning som visade att män huvudsakligen läser män och kvinnor läser både män och kvinnor. Att de tio mest inflytelserika twittrarna i Sverige är män fick jag läsa igår, och kanske beror på det på att män läser och retweetar mäns inlägg och kvinnor läser och retweetar både mäns och kvinnors inlägg? Vem vet, det är bara en teori som jag inte hunnit tänka genom än. Men det är tydligen inte bara jag som har tänkt den tanken. 

Att veckans tema på Fotosöndag var feminism fick mig alldeles att gå i baklås och jag har krisat lite smått sedan i tisdags över min egen kvinnlighet och femininitet (eller brist på). 

Och visst finns det patriarkala strukturer och visst är kvinnor i underläge i många situationer, men kanske kommer en del av förtrycket inifrån? Det är inte nödvändigtvis män som får mig att känna mig underlägsen och otillräcklig som kvinna. 

De här tre "praten" har jag i alla fall sett och sparat för att se om, för att de har uppmärksammat mig på sådant som jag inte varit riktigt medveten om, eller för att de har fått mig att se på mig och själv och min plats på jorden ur ett lite annorlunda perspektiv.



fredag 6 mars 2015

Bokbloggsjerka 6 - 9 mars

Nej, den här veckan blev det inte heller något foto till Fotosöndag. Veckans tema (feminin) är alldeles för laddat, och det känns som att det bara kan bli plumpt eller kränkande, hur jag än gör. 

Så jag håller mig till böcker istället. De vet man var man har. 

I veckans bokbloggsjerka är frågan:

Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?

Och det är klart att jag läser dem. Visst gör jag det. Men i nittionio fall av hundra är det ett tack till mamma/pappa eller maka/make eller Lisa/Kalle utan någon som helst förklaring till vem Lisa/Kalle är (bästisen? agenten? läkaren som skriver ut alla de mumsiga tabletterna?) och varför just de har förtjänat ett tack. Och då är det ju inget jag direkt lägger på minnet. 

Även i de fall då det står något rörande, roligt eller angeläget i dedikationen har jag för det mesta (förhoppningsvis) ändå glömt den när själva boken drar igång.

Men nu har jag faktiskt nyligen läst en dedikation som fastnat tillräckligt mycket i medvetandet för att jag skulle komma ihåg den. Och det beror förstås på att boken var dedikerad till MIG! :-)


Från Anansi Boys av Neil Gaiman

onsdag 4 mars 2015

13th Douglas Adams Memorial Lecture - Neil Gaiman




Och kolla vad som dök upp i min Twitterfeed i morse! Vilket sätt att börja dagen! Underbara geniet Neil Gaiman talar om underbara geniet Douglas Adams och om historier och om författarskap och om odödlighet. Och det är så fint. (Föreläsningen börjar vid ca 17:15 och håller på till 1:09:30. Sedan blir det frågestund! Missa inte den!) 

"We will do so much for stories, we will endure so much for stories, and stories in their turn, like some kind of symbiotic organism, help us to endure our lives."

Nu kommer jag att sitta här och lipa hela dagen. Men jag gör det med ett leende på läpparna.

tisdag 3 mars 2015

Mod och små röda bollar


Det är mycket nu. Mycket att göra. Och mycket jag vill. 

Så har det inte alltid varit. 

Under många år ville jag absolut ingenting. Satt bara nere i en brunn och deppade, år efter år. 

Det var inte i närheten av lika roligt som det låter. 

Men nu är det ganska precis tvärtom. Hjärnan tänder till på allt möjligt, det är ekorrar till höger och vänster och jag lyckas inte koncentrera mig på något mer än fem minuter i sänder. 

Det ska skrivas böcker, det ska knappas appar, det ska tas snygga foton, det ska skrivas vykort och ritas på kuvert och jag vet inte allt. 

Kanske har jag inte en röd boll, som det är meningen att jag ska ägna mig åt. 

Kanske är det istället så att hela världen är ett enda bollhav, med bara röda bollar, som jag vill vältra mig i, som Farbror Joakim i sitt kassavalv.

Kasta upp dem och låta dem regna ner över mitt huvud, typ.

Och just den här veckan är det dags att ha the balls att delta i vykortsbytet Liberate Your Art. Vadå my art? Jag har väl ingen art!?

Men ändå.

Det här är ett av de fem vykort som jag har gjort och ska skicka iväg ut i världen. De andra ser helt annorlunda ut. Det finns ingen röd tråd, ingen röd boll, ingenting som är kristallklart mitt tema, my point of view. 

Men de är jag. Jag har lagt min själ, och litervis med blod, svett och tårar på att bli klar i tid och få ihop fem vykort som jag kan känna mig stolt över. Trots att jag inte är någon konstnär, och inte har lärt mig Photoshop ännu och trots att jag inte törs och inte kan och inte ...

Världen är fullt av anledningar till att inte göra det här. Men just idag skiter jag i dem. 

Just i dag vågar jag mer än jag fegar.

Heja mig!

söndag 1 mars 2015

Soundtrack of my Week


Februari är över och nu börjar något nytt. Igen. Allting går så fort och jag hänger inte med.

Det är enbart tack vare en enorm koncentrationsförmåga (ha!) som jag inte skriver 2014 på vartenda vykort.

Jag måste bli bättre på övergångar, förändringar, utveckling. Så mycket förändras nu precis hela tiden att min gamla trötta hjärna har svårt att hänga med, men jag vill det här och orkar inte kämpa mot precis hela tiden.

Nu blir det något nytt. Igen. Och det är bra.

Mars månad brukar vara angenäm här i hushållet. Oproportionerligt mycket tårta, till exempel. Bara en sådan sak. Och kanske lite vår också? Va? Smhi!? Hör ni mig?!?

Det som har varit är över nu. Jag ser fram emot det nya, det som kommer. Nya kunskaper. Nya utmaningar. Nyskrivna ord , som aldrig funnits förut.

Ambitionen är att mars månad 2015 ska bli månaden då jag skriver färdigt min första barnbok.

Vad säger du om det, februari?

Ut med det gamla. In med det nya.

Dags att släppa taget.

Igen.