måndag 9 februari 2015

I sista minuten...

Det är då det händer.

När man egentligen för länge sedan gett upp och resignerat inför det faktum att bilden till Fotosöndag är grå och trist, då hittar man ett nytt motiv. Och tar lite nya bilder.



Varav en som man blir riktigt nöjd med och kan lägga upp med gott samvete.


Och sedan, när man fått lite beröm för bilden och känner sig som värsta rockstjärnan, och barnet sent omsider har somnat och man inser att klockan ju faktiskt bara är tio och att det trots allt är två timmar kvar till deadline på app-uppgiften, så sätter man sig ändå vid datorn för ett sista försök och lyckas (med fyra minuters marginal) att få ihop en hyfsat fungerande app som uppfyllde åtminstone de flesta av kraven i uppgiften. 

Det är en underlig känsla som sprider sig i kroppen när något sådant händer. Just nu överskuggas den förstås av den förlamande trötthet som uppstår när man sedan inte kan sova på grund av adrenalinet, men jag tror att det ska föreställa någon slags lyckokänsla, ändå.

Det är en ovan, men inte helt obehaglig känsla. Man kanske borde testa att lyckas någon mer gång.

Äsch. Det är nog bara tröttheten som talar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar