fredag 27 februari 2015

Bokbloggsjerka 27 feb – 2 mars

Idag blir det inget fredagsfoto, eftersom jag inte hunnit med att fota något på veckans tema ännu (Ovanifrån). Istället tänkte jag försöka våga mig på ett inlägg till veckans bokbloggsjerka.  

Veckans fråga är om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? 

Jag tänkte genast på Elizabeths Georges böcker om Lynley och Havers, som jag älskade och slukade och läste om gång på gång i början men som jag på sistone har pinat i mig mest av pliktkänsla. 

Varför slutade jag tycka om dem? Jag kan rabbla upp flera anledningar när det gäller själva innehållet och karaktärerna, men tänker inte göra det, p g a spoilers. Men i botten tror jag att det handlade om att jag kände mig sviken av författaren. En bit in i serien känns det nämligen som att hon egentligen inte ville skriva om de här personerna längre (Thomas, Helen, Barbara, Deborah och Simon), men eftersom serien var så framgångsrik kändes det kanske tryggare att släppa ännu en Lynley-deckare än en fristående bok. Faran med "a successful franchise", kanske. En bok med Lynleys namn på omslaget skulle garanterat rusa upp på Bestsellerlistan, medan en fristående bok skulle sälja mycket sämre. Och jag upplever det som att författaren därför har huggit av tår och hälar på huvudpersonerna för att klämma in dem i böcker som egentligen skulle ha blivit bättre med helt andra huvudpersoner. 

När en av huvudpersonerna dog minns jag att jag grubblade långt och länge över vad man får ta sig för friheter som författare. Får man ha ihjäl en älskad karaktär på det viset? (Ja, det är klart att man får! Men jag var verkligen upprörd!) Och varför hade hon beslutat sig för att mörda just den karaktären? Jag kunde inte begripa det, (och blir fortfarande lite upprörd märker jag nu när jag skriver det här). Det känns som att författaren hade ihjäl karaktären bara för att hon kunde, och för att det skulle ge störst effekt. Inte för att den karaktären måste dö för berättelsens skull. Jag vet inte om jag kan förklara skillnaden. Men lite som att hon smög sig upp bakom sina läsare med en ballong och en nål och smällde ballongen när de inte alls var beredda på det. Bara för att få se mig/oss hoppa högt. Och det är ett lågt sätt att försöka framkalla en reaktion hos läsarna. 

Den där smällen har jag inte kunnat förlåta henne för. 


10 kommentarer:

  1. jag gillade Lynley och Havers på tv, kontrasterna ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sett tv-serien alls, faktiskt. Det är alltid lite svårt det där, när man har en så tydlig bild av karaktärerna i huvudet, att se någon annans tolkning. Men engelsmännen är ju bra på deckare, så jag tror säkert att jag hade gillat serien, om jag bara inte hade läst böckerna först.

      Radera
  2. Jag hann med fem böcker om Lynley och Havers innan jag tröttnade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de första böckerna är läsvärda, tycker jag.

      Radera
  3. Välkommen med i bokbloggsjerkan - det är inspirerande. Jag gillar känslan av att ingå i ett större sammanhang av bokbloggare :-)

    Jag valde också Elisabeth George i den här jerkan, jag tycker du har en bra analys av varför den serien inte mera funkar. Och just den kålpåtagningen kändes onekligen otroligt onödig. Det är synd, för de första böckerna är verkligen väldigt bra. Men man kan ju läsa om dem i stället :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Det var pirrigt det här, men väldigt roligt. Jag är glad att jag vågade, till sist.

      "Kålpåtagningen" var verkligen ett underbart ord! Tack för det!

      Radera
  4. Elisabeth Georges böcker är nog de enda som jag i serie följt upp även senare. Men med den sista boken i minne blir jag lite tveksam för att fortsätta...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tog en paus efter "What came before he shot her" och tänkte inte läsa mer. Sedan kunde jag ändå inte låta bli, när jag snubblade över nästa bok på bibblan. Och så har det varit sedan dess. Jag tänker att jag inte vill läsa mer, men sedan kan jag ändå inte låta bli, när det väl kommer en ny bok. Och den senaste boken skulle ju handla mest om Barbara, som är min favorit, så den kunde jag ju inte missa. Men suck... Aldrig mer. I alla fall inte förrän nästa kommer i april. :-)

      Radera
  5. Georges böcker känner jag lite likadant för och jag har läst dem med långa pauser emellan. Senaste har jag inte läst än, men tror nog det blir av någon dag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är svårt att låta bli. Karaktärerna känns ändå som gamla vänner på något vis. När det kommer en ny bok måste man ju bara kolla hur det är med dem. Men senaste boken behöver du inte skynda dig att läsa, den var verkligen bedrövlig.

      Radera