söndag 18 januari 2015

Soundtrack of my Week

Å, dessa uppförsbackar som bara dyker upp när man minst anar det och när man som minst orkar med dem. Och som sedan verkar stegra sig på bakbenen under fötterna på en tills man nästan ska ta sig uppför vertikala sluttningar för att nå något slags mål och få vila lite.

Den tröttheten, i precis hela kroppen, i precis hela själen, är ett sådant handikapp. Inget hjälper, inget underlättar.

Men jag har varit här förut och vet att det är precis som vattenrutchkanan The Black Hole som vi åkte under jullovet. Visst, man såg inte ett skvatt, och det gick alldeles för fort och det var ganska otäckt och det gick inte att se åt vilket håll det bar, men till sist kom man ut i ljuset igen och kunde resa sig så sakteliga igen på darriga knän.

När som helst nu.

När som helst vänder det igen.

Och till dess har Spotify ett nästan outsinligt förråd av gråtåtar.


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar