onsdag 31 december 2014

Ut med det gamla och in med det nya

Så var det nyår, igen. Det känns som bara ett par veckor sedan sist.

Den här gången tänker jag inte ens försöka sätta upp några mål eller ge mig själv några uppdrag. Det här året blev ju inte ens nästan som jag hade tänkt mig och det känns rätt så (läs: väldigt) jobbigt. 

Istället tänker jag försöka överraska mig själv under det kommande året, med att göra något bra eller roligt eller modigt, helt spontant, när jag minst anar det.

Ut med det gamla får i år symboliseras av att jag tillbringat nyårsafton med att röja ut årets tomatplantor från balkongen. De har gjort sitt nu, kan man väl säga. Inte längre i sina bästa år, efter de senaste dagarnas många minusgrader. Nästa år blir det inte lika många, tror jag. Det känns som att jag helst vill ha blommor där ute  just nu. Men en upp-och-ner-tomat blir det nog i alla fall. Någon liten godis-sort.

In med det nya får symboliseras av att jag, trots att jag redan bestämt mig för att jag inte hade varken tid, mod, råd eller talang, ändå har anmält mig till ett litet Mail Art-utbyte och därför satte igång att kladda på ett kuvert som ska skickas till Oak Harbor, USA. Det ligger vid Pugetsundet, och som av en tanke utspelar sig boken jag håller på att översätta just nu precis i de trakterna. 

Det här är i alla fall mitt första försök att skapa Mail Art. Det är inte säkert att det blir just det här kuvertet som går iväg till sist, men jag blev ändå underligt nöjd (en ovan känsla) med vad jag lyckades åstadkomma trots att jag inte hållit i en pensel sedan högstadiets bildlektioner.

Jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha adressen nere till vänster med ljus penna eller uppe till höger med mörk. Det är hemskt jobbigt att göra det här analogt och inte bara kunna testa olika lager och Ångra om det inte blir bra! Hur bar folk sig åt förr i tiden, egentligen?!?


Min farmor jobbade på posten i hela sitt liv, och jag är lite rädd att hon kommer att hemsöka mig för den här helt reglementsvidriga placeringen av frimärkena. Så FÅR man inte göra! Men jag tar mig den friheten, väl medveten om att posten ändå kommer att förstöra kuvertet i sina automatiska stämplingsmaskiner, och att det kommer att se ut som att det blivit överkört av en asfaltsläggare när det väl kommer fram. Sedan kommer USPS att sätta en streckkod i nederkant också, som pricken över i.

Att man inte längre kan få ett kuvert handstämplat är mitt största I-landsproblem just nu. Stackars mig.

Det var banne mig bättre förr!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar