måndag 1 december 2014

Aaaargh!

Å nej. December. Inser ni vad det här innebär? Det innebär att året snart är slut. Och har jag skrivit klart min bok? Nej, det har jag inte. Har jag lyckats med alla mina NyMånadsLöften och blivit en avsevärt bättre människa? Nej, det har jag förstås inte. Och finns det tid att rätta till de här bristerna innan klockan slår tolv och vi slår över till 2015?

Inte en chans.

Men okej då. Livet går vidare, med lite tur, och det är inte kört förrän den tjocka tanten sjunger så det är väl bara att bita ihop och kämpa vidare, lite smått.

Det var så mycket jag ville det här året, som det inte blev något av. Det är tyvärr inget nytt. Nyårsaftnar är traditionellt en dag för att gräma sig och älta sina misstag och gripas av panik när man ser alla nya rynkor, gråa hår och kilon kring midjan. 

Jaså, är det bara jag? Ni andra går på fest, säger ni? Klär upp er, äter god mat och minglar med era nära och kära?

Ja, ja. Gör ni det.

Jag sitter här och gråter en skvätt istället. Suckar över alla drömmar det aldrig blev något av, alla förhoppningar som rann ut i vasken och alla dörrar som stängts utan att några fönster har öppnats istället.

Lär jag mig sedan av mina misstag och låter bli att lägga ribban så förbaskat högt nästa år?

Knappast. Det skulle ju ha varit ett framsteg.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar