torsdag 13 november 2014

Kolla! Här är en av mina favoritplatser



Det är kanske inte helt lätt att förstå varför en grå dag i november, men vår odlingslott är faktiskt verkligen min absoluta favoritplats. Det är så otroligt välgörande att ha en sådan att gå till ett par gånger i veckan. När man bara sitter vid datorn hela tiden, både för jobbets skull och på fritiden, behöver man komma ut ibland, få lite frisk luft och utföra lite hederligt kroppsarbete. Dessutom får man färska jordgubbar. Bara en sådan sak.

Det här är vår trädgård. Jag odlar sådant som inte funkar så bra på balkongen, t ex potatis och äppelträd, vi har en liten gupplig gräsmatta för att sitta och sola och fika på och plats för att leka lite. Minstingen har en liten plaskdamm för att svalka sig i eller bara segla med båtar i om det inte är så varmt. Det är rätt så lugnt i vår gång och trots att det ligger precis vid golfbanan behöver man inte ha störtkruka à la grannarna i Sällskapsresan.

Jag har inte tillbringat särskilt mycket tid där i år, och det både syns och känns. Ogräset har vunnit på walk-over och inget har egentligen gett någon skörd, förutom det som fåglar och andra djur har smaskat i sig. Men det får man väl bjuda på, om man inte tar vara på sina grödor.
Vindskyddet är i desperat behov av en ommålning. Det stod här när vi tog över, annars hade jag minsann aldrig fått något skydd från vinden. Inne i vindskyddet står redskapslådan där spindlarna bor. Den törs jag inte alltid öppna. De gångerna får jag klara mig utan min grep.








Lilla äppleträdet har i alla fall fått på sig benvärmaren. Det kom faktiskt äpplen på några av grenarna i år (det är ett s k familjeträd, så det är olika sorters äpplen på olika grenar), men det var jag inte beredd på och när jag fattade att det var på riktigt hade fåglarna käkat upp dem. De är inte lika tröga som jag.






Här har vi en liten gräsmatta där vi kan sitta och gõtta oss om somrarna. Den delen av gräsmattan som är mellan syrénbuskarna har jag gjort själv! Det är en alldeles hisnande tanke. Precis som jag inte riktigt kan begripa att jag äger en skottkärra. Vem hade kunnat tro något sådant? Inte jag, i alla fall. De amerikanska blåbärsbuskarna och hösthallonen har jag planterat. Syrénerna har vi ärvt.






Även om det är väldigt mycket brunt och visset så här års så finns det en del färgklickar, allihop självsådda. Det är ju skönt att lotten sköter om det själv om inte jag hinner eller orkar. 

Grannens ringblommor, till exempel, lyser upp så fint när inget annat blommar att de är välkomna att bre ut sig.


Och den här har jag ingen aning om var den kom ifrån. Det dök upp några solrosor i ena rabatten förra året och i år dök de upp mitt i bön-landet. Eftersom det ändå inte blev några bönor fick de vara kvar.  















Förra årets ettåringar har också fröat av sig och dyker upp lite här och var, fast inte i rabatten där jag sådde dem.  Jag kan inte för mitt liv komma på vad den här heter. Jag hade allt jag sådde så snyggt organiserat i Springpad och det var så lätt att kolla upp sådant men de har lagt ner och nu finns (inte riktigt) allt huller om buller i Evernote och jag kommer aldrig att få veta vad det är som växer i mina rabatter. Eller utanför dem. Suck.




Efter bara två år på lotten skaffade vi förra året en enkel klotgrill, och det gjorde vi faktiskt rätt i. Grillad korv ute i friska luften är något av det godaste som finns och det får man så sällan avnjuta om man bara sitter inne i en lägenhet framför en dator.














(Jag har beslutat mig för att anta Lisa Bjärbos utmaning och blogga varje dag i november månad på en given rubrik. Det här är ett av de inläggen.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar