onsdag 5 november 2014

Hepp! Dagens boktips!

Just nu håller jag på att läsa om Kate Atkinsons Life After Life, eftersom hon kommer till Bogforum i Köpenhamn på lördag. Hon är en av mina absoluta favoritförfattare och jag tänker åka dit och lyssna på precis allt hon har att säga. Inte för att jag tror att genialitet smittar, men ändå. Det skadar nog inte.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara vad den här boken handlar om. Jag vet att den inte alls var som jag hade förväntat mig efter att ha läst om den innan jag fick tag på den, så det är kanske lika bra att jag inte säger för mycket. Den handlar om andra chanser, tror jag. Eller alla oändliga möjligheter som ryms i varje ögonblick. Om liv och död och kärlek och mod och sårbarhet och om rävar.

Som sagt, jag älskar Kate Atkinsons sätt att skriva, men det här är inte min favoritbok av henne. Debutboken Behind the Scenes at the Museum är nog den allra bästa, men böckerna om Jackson Brodie är också väldigt bra. Jag beundrar verkligen hur hon lyckas berätta så kompletta historier samtidigt som hon hoppar och utelämnar en massa hela tiden. Jag är egentligen inte smart nog att läsa sådana här böcker, jag känner att det är mycket som går mig över huvudet, men det är ändå något så vackert och så alltigenom mänskligt över hennes karaktärer att jag inte kan låta bli att läsa och läsa om dem.

När jag först hörde talas om Life After Life trodde jag att den skulle vara lite som Replay av Ken Grimwood. I den boken "dör" huvudpersonen vid 43 års ålder men vaknar sedan upp på sitt studentrum, ung igen men med alla minnen från sitt numera framtida liv intakta. Den har jag läst om många gånger och den får mig alltid att grubbla över vad jag skulle ha gjort annorlunda om det hände mig. 

Den här boken brukar klassas som science fiction men det tycker jag är att underskatta det grundläggande temat som inte alls handlar om parallella existenser eller tidsloopar utan ånger och huruvida människan har en fri vilja.



Och när vi ändå är inne på science fiction som egentligen inte alls är science fiction kan jag inte låta bli att slå ett slag för den allra bästa tidsreseromanen, alla kategorier. The Time Traveler's Wife är det roligaste, det sorgligaste, det mest spännande och det mest romantiska jag någonsin har läst. Jag har läst om den säkert tio gånger och varje gång jag kommer till sista sidan vill jag bara bläddra tillbaka till första sidan igen och börja om. Nu håller Audrey Niffenegger på att skriva en uppföljare som ska handla om Claire och 
Henrys dotter Alba men den kommer inte ut inom den närmsta framtiden, så jag får väl läsa om den här boken en gång till istället.




(Jag har beslutat mig för att anta Lisa Bjärbos utmaning och blogga varje dag i november månad på en given rubrik. Det här är ett av de inläggen.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar