tisdag 16 september 2014

Livet går vidare, trots allt

Det är fortfarande ganska tungt, men jag distraherar mig från civilisationens undergång med små, mer påtagliga katastrofer som en trasig tvättmaskin och ett fönster som fastnat i öppet läge. Inget behandlar ett trauma som ett mer akut sådant.

Det här var det smartaste jag har läst om valresultatet hittills. 

Någon gång i ett tidigare liv, typ 1987-88 någon gång, satt jag i telefon med en väldigt klok person som på den tiden hade en hög position inom ett politiskt parti och försökte få honom att förstå att vi måste "ta debatten". Det var då det började, förstår ni. Det var då de började krypa fram under stenarna, på allvar och ta plats. Jag tyckte att man inte kunde låta alla deras vanvettiga påståenden förbli oemotsagda. Vi måste säga emot. Säga sanningen. Han tyckte inte det. Det skulle bara ge dem legitimitet och uppmärksamhet, tyckte han. 

Det är alltså inte bara jag som har fel ibland. 

Jag har faktiskt (suck) haft dåligt samvete för att jag inte lyckades övertala honom om att jag hade rätt, för om jag hade gjort det kunde historien ha tagit en helt annan vändning. (Hybris, jag vet!) Men efter att ha läst Schyfferts smarta krönika känns det lite bättre. 

Det går inte att föra en seriös debatt om invandringspolitik med SD m fl. För de debatterar inte seriöst. De slänger ur sig populistiska påståenden och förvrängda statistiska uppgifter som är omöjliga att resonera med. Om man ska ta debatten måste man sänka sig till deras nivå. Påstå att de vill skicka hjälplösa barn i döden, att de vill att den svenska sjukvården ska haverera fullständigt. Nästan var fjärde anställd inom Stockholms Läns Landsting är utlandsfödd. Om de tog sitt pick och pack och drog skulle vi dö. Så enkelt är det. 

Men om man inte vill sänka sig till sådana nivåer är det bäst att göra som Schyffert föreslår. Dränk dem i möteshandlingar och beslutsunderlag och tvinga dem att svara på fråga efter fråga om sådant som väljarna tycker är viktigt, men som inte har med invandring att göra. Så fort de försöker byta samtalsämne och styra in diskussionen på segregation eller invandring så tutar man med en mistlur i örat på dem så de håller sig till ämnet.

Kill 'em with oändliga Kulturnämndssammanträden! Filibusta deras asses tillbaka ner under stenarna igen, där de hör hemma. 

Det här kommer vi en dag se tillbaka på och betrakta som den gamla goda tiden. Innan helvetet bröt lös. Men jag fick igång tvättmaskinen igen, och det bevisar att ingenting är omöjligt. 

Det här är bara ännu en jävla tisdag som måste överlevas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar