torsdag 11 september 2014

Cerebral channel surfing

Det är alldeles för få timmar kvar till deadline på senaste jobbet och alldeles för många ord som måste strykas på den tiden. 

Inte ens i teorin klarar jag av mitt jobb. Det blir till att jobba över i kväll. Natt.

Trots att jag har mycket mer tid till jobbet i år är jag ändå alltid ute i sista minuten. Hur många gånger jag än har lovat mig själv att det ska bli ändring på det. 

Men det är så hopplöst svårt att få något gjort om dagarna när hjärnan inte begriper att den också måste vara med och jobba. Omöjligt att koncentrera sig på en sak, hur viktig den än är, när hjärnan tror att den måste hålla kolla på alla andra saker också, samtidigt. Som att försöka se på tv när någon sitter bredvid och klickar på fjäkon gång på gång. Hela tiden. Blipp, blipp, blipp.

Jag slår mig ner vid datorn, kollar på klockan och ser att jag har massor av timmar framför mig att jobba på. Nu jäklar ska här översättas.

Ok, hjärnan, nu sätter vi igång.

Visst, säger hjärnan. Jobba sa du. Men hur är det, har du vattnat i dag?

Och det har jag ju förstås inte och det räcker med att kasta en blick ut på balkongen för att se hur det slokar där ute. Så jag går och vattnar. Sedan sätter jag mig vid datorn igen. 

Nu ska vi jobba, säger jag med emfas.

Visst, säger hjärnan. Men du, det där rymdkalaset som du ska ordna till minstingens födelsedag? Hur gör man egentligen alien muffins?

Det vet jag inte, svarar jag, men jag får kolla upp det sedan. Just nu måste jag jobba.

Visst, säger hjärnan, gör du det. Jag funderar på hur man gör en rymdraketstårta så länge.

Nej, protesterar jag. Jag behöver din hjälp. 

Men... säger hjärnan. Tårtan då? Och har du förresten dragit igång diskmaskinen?

Ja då. Eller... nej, kanske inte. Jag går och startar diskmaskinen och försöker igen. 

Nu måste jag jobba. Klockan är nästan tio. Kom igen nu.

Visst säger hjärnan. Men hur är det, har du kollat mailen idag? Har du mjölkat korna och fyllt alla produktionslinjer i HayDay? Har du kollat kalendern så att det inte är något du missat eller är på väg att missa, plockat fram något ur frysen till middagen, backup:at fotona, hängt upp tvätten och lagt in en ny, fyllt i blanketten om nytt körkort, skrivit ett vykort, lagt in räkningarna, kollat Facebook, skrivit upp bröd på inköpslistan...?

Inte nu, säger jag sammanbitet. Jag får göra allt det där sedan. Nu måste jag jobba.

Visst, säger hjärnan. Men jag hoppas att du har skrivit upp det någonstans, för jag tänker inte påminna dig igen. En påminnelse per grej, så funkar jag. 

Ok, suckar jag och går och gör allt det andra som också är viktigt men faktiskt inte lika viktigt som jobbet.

Plötsligt är det dags för lunch. Och inget har blivit gjort. Eller, tusen saker har blivit gjorda, men inte det som jag skulle ha gjort.

Och efter lunch börjar det om igen. Jag försöker koncentrera mig på en sak och hjärnan sitter och skjuter gummisnodd efter gummisnodd i nacken på mig. 

Har du beställt nya gummistövlar? Va? Har du kollat om det finns tågbiljetter till bokmässan? Va? När ska du så perennerna, hade du tänkt? Va? Hur länge sedan är det egentligen du skurade toaletterna? Va? Och när ska du lära dig att använda den nya kameran? Va? Ska den bara ligga där i kameraväskan, hade du tänkt? Va? Och hur var det nu, skulle inte du lära dig franska? Va? Vill du ha en chokladbit? Va? Eller något att dricka? Jag hör inte tvättmaskinen längre. Tror du att den är färdig? Va? Vad är klockan egentligen? Va? Har du inte kommit längre? Du var ju på sidan 48 för en timme sedan? Va?

Det är kanske inte så konstigt att jag inte får något gjort. 

Men nu har jag inte tid att sitta här och blogga. 

Dags att jobba! 

Kom nu hjärnan, så går vi. 

Va?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar