tisdag 12 augusti 2014

Clownen som fick alla att gråta

Jag vet inget om livet, om döden, om kärlek eller konst eller sport eller matematik eller något annat som kloka människor har huvudet fullt av. Men jag vet varför han gjorde vad han gjorde. Jag vet hur det känns. Jag har varit där, som Peter LeMarc sjunger.



Jag har inte åstadkommit något i mitt liv och kommer förmodligen aldrig att göra det. Min enda prestation att vara stolt över är kanske just det att jag vet hur det känns att inte vilja leva och ändå gör jag det. Tar ett andetag till. Försöker en dag till.



Twitter skulle inte explodera av sorg om jag plötsligt inte fanns här längre. Många miljarder människor skulle aldrig ens märka något. Jag är inte säker på att livet i sig själv har något värde. Kanske lever jag i hundra år utan att någonsin bidra med något eller göra någon glad. Men man vet aldrig.



Jag kan ha fel. Kanske vänder det en vacker dag. Kanske blir det en dag annorlunda. Kanske kommer det en dag att kännas som att det har varit värt allt det här. Och därför kämpar jag på en dag till.



Ännu en jävla tisdag.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar