söndag 27 juli 2014

Burlöv by day

Det är för varmt. Alldeles för varmt. Och jag vet att man inte ska klaga på vädret, men det ÄR FÖR VARMT!

Det är för varmt och jag tål inte solen och värmen och uv-strålningen och pressen på allt man ska göra bara för att det är sommar och varmt och skönt (Ha!). Jag vill ha kallt och blåsigt och regnigt så att jag kan dra på mig en kofta till och krypa ner under en filt och kolla på en film eller läsa en god bok.

Jag vill INTE ta av mig nästan alla kläder och trängas med vilt främmande människor på en strand eller i en bassäng eller på valfri turistattraktion.

Därför är det kanske bäst att bara åka till ett ställe som Burlöv Center en dag som den här, när termometern närmar sig trettio och luften bara dallrar. Där kan man (efter att ha inhandlat de nödvändiga förnödenheterna) slå sig ner under en högtalare som spelar en inte helt oäven låt med en (för mig) okänd singer/songwriter och äta årets första (enda?) McFlurry. Med Dajmsmak. För det är den enda godkända, officiella, rätta smaken på en McFlurry.

Och det är klimatkontrollerat så det är alldeles lagom varmt, det är ganska öde, eftersom alla andra trängs på stranden, det är lugnt och avslappnat, eftersom man inte har några måsten just precis nu. Och man har sin DajmFlurry som är alldeles precis lagom god och smakar precis som man visste att den skulle komma att smaka, redan långt innan man ställde sig i kön.

Träbänken jag sitter på är lagom hård och väldigt lång och det sitter ingen i närheten av oss.

Fem meter åt ena hållet ligger frissan där Tiffany Persson brukar klippa sig när hon vill vara extra fin. Jag har också klippt mig där en gång. Det blev inte alls bra. Men det var förvånansvärt dyrt. Numera nöjer jag mig med den egna saxen. Jag har lärt mig hur man gör på Youtube. (Sant!)

Till höger om mig passerar en äldre kvinna på ett uppseendeväckande sätt. Hon sitter på en rullator och sparkar ifrån med benen så att rullatorn får fart och hon åker baklänges genom köpcentrat. Det går otäckt fort och det är uppenbart att hon har gjort det förut. Undan eller väck, här kommer jag. Det är knappt att hon ids snegla över axeln för att se att hon inte kör på någon. Om det händer en olycka är det ändå ingen som kommer att klandra tanten med rullatorn. Licence to kill!

Till vänster kommer en rätt så ordentligt hunsad tönt-pappa med en skock barn om benen och en väldigt bestämd fru och han är så blek och otydlig i sin personlighet att han knappt ens har några ögonfransar men på hans nästan lika blekta t-shirt står det Guns N' Roses och man anar ett djup, en längtan inom honom efter att få skaka av sig de gnälliga ungarna, knuffa in den dominanta frun i klädstället med ofattbart stora tunikor till nedsatt pris utanför Zizzi och kasta sig upp på en Harley och bränna av in i solnedgången med någon av de brådmogna tolvåringarna i kortkorta jeansshorts som passerar honom i en fnittrig klunga utan att ens registrera hans existens.

Det är söndag. I Burlöv. Och jag vet att jag borde hata det här men jag känner mig mer avslappnad och lugn och samlad än jag har gjort på mycket länge.

Och så glass på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar