torsdag 31 juli 2014

Äntligen - en utflykt!



Och så kom det till sist, regnet. Och temperaturen sjönk några grader och plötsligt kunde man både andas och röra sig igen, utan att omedelbart smälla av.




Vi kastade oss på tåget till Helsingborg och Dunkers Kulturhus utställning om Barbro Lindgren som har skrivit några av mina favoritböcker. Och den var precis lika bra som jag hade hoppats på, och kanske lite bättre.




Här fanns massor av underbara miljöer från Loranga-böckerna, från giraffen som låg och sov på sophögen med huvudet i en konservburk...

... till tigrarna som satt i bilen i det översvämmade garaget och väntade på att Masarin skulle simma ner och pipa dem i magen.



Det fanns tigrar som låg och sov i ladan också men det var så mörkt där inne att det inte blev några fina bilder.

Det fanns en korvkiosk och ett fängelse och Loranga och Masarins hus med olikfärgade rum och en guld-toalett och Dartanjangs hus och ett fängelse och ... Ja, det mesta man kunde förvänta sig att se.

Den vilda bebin hade också fått en vacker miljö med en enorm trappa som ledde upp till fönstret där han hoppade ut. Därifrån fanns en lång rutschkana ner i en stor säng med en massa gosedjur i. Helt underbart.



På golvet bredvid hade en blå trasmatta blivit ett hav som bebin och hans gosedjur seglade iväg på.

Och i taket hängde en lampkrona där bebin satt och tittade ner på alla besökare.








Det fanns en läshörna med underbara små "bokhyllor" av upp-och-nervända stolar som jag föll pladask för. Här läste vi lite snabbt in oss på böckerna om Den vilda bebin som minstingen hade hunnit glömma av.








Överallt små detaljer, underbart fantasifullt och roligt och allting fick man röra och leka med.


Den här boken (Nu är vi gorillor låssas vi) hade vi inte ens läst, men det gjorde inget. Minstingen tillbringade lika mycket tid där som på de andra "avdelningarna".

Det var inte så mycket folk den här dagen och det gick att ta sig tid och verkligen leka sig genom alla miljöer, gå fram och tillbaka och även slå sig ner och kolla på filmer här och var. 

Det blev en del kära återseenden, bland annat Benny som var en älskad kompis här för några år sedan, men som minstingen hade glömt. 

Originalen av illustrationerna, både Barbros egna och Eva Erikssons och Olof Landgrens, var också väldigt roliga att se. Jag blev som vanligt väldigt sugen både på att rita och att skriva. Det räckte med att läsa några rader av Den vilda bebin för att rimgeneratorn skulle gå igång...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar