torsdag 29 maj 2014

Tack, tack, tack!


Som en present från mig själv till mig själv.

Så känns det när jag sätter mig i allra sista minuten för att trots allt försöka mig på den allra sista inlämningen på kursen. 10 sidor text. De sista 10 sidorna. Jag vet redan att det aldrig kommer att gå, att det aldrig kommer att funka.

Det går inte att skriva när hjärnan är en skål med gröt, det har vi redan konstaterat.

Men så öppnar jag Scrivener, för första gången på evigheters evigheter, och upptäcker att minst hälften redan finns där. Och tillsammans med det som jag kommit på måste klämmas in på slutet kommer det säkert att bli 10 sidor. Minst.

Vad snällt och omtänksamt av mig att ha skrivit några sidor extra, när jag ändå höll på, sist jag skrev. Sist jag kunde.

Det var verkligen gulligt av mig. Jag borde skicka tackkort eller något.

Men det kommer jag aldrig att komma ihåg.

Gröt har ett himla dåligt minne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar