onsdag 14 maj 2014

Ännu ett av livets många mysterier

Jag letade efter ett gammalt foto som jag glömt bort att jag hade men plötsligt bara måste titta på. Tills sist, när jag hade kollat överallt, tittade jag i mitt Picasa-album. Jag vet inte varför jag tittade där. Jag är bara vagt medveten om att jag ens har ett Picasa-album och jag har då verkligen aldrig laddat upp några foton dit. Men där låg det.

Tydligen hade jag laddat upp fotot till min blogg. Den gamla. Den första. Den som jag slutade skriva på för många herrans år sedan, men som fortfarande finns.

Jag kunde inte låta bli att gå in och kolla lite på ett par gamla inlägg. Lite nyfiken är man ju.

Det var bara tänkt att bli en kort promenix längs Memory Lane, från tiden innan minstingen föddes. Men döm om min förvåning när jag kommer på mig själv med att skratta högt. Flera gånger. Och fortsätta läsa, inlägg efter inlägg, trots att de inte handlade så mycket om (den på den tiden ännu ofödda) sonen som jag kanske hade trott.

Jag minns verkligen inte att jag har skrivit ett ord av de där inläggen, men vissa av dem var förvånansvärt roliga.

Hur har nu detta gått till? Att jag skulle ha skrivit något roligt är ju alldeles helt och hållet omöjligt. Det kan vem som helst intyga som någonsin har läst något jag har skrivit. Skriftligt. Är det någon som har hackat mitt blogger-konto och varit inne och redigerat och skrivit om min 7-8 år gamla blogg som aldrig haft en enda läsare? Vem skulle ha gjort det? Och varför?

Jag begriper det inte.

Och att mitt liv någonsin skulle ha varit en sådan källa till glädje är ju inte heller särskilt troligt.

Men roligt var det. Att läsa om, i alla fall.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar