fredag 4 april 2014

Sista träffen på Näs, första dagen




Så var vi här igen. Jag var så himla spänd, men samtidigt väldigt förväntansfull inför de här tre dagarna. Idag fick vi besök av Erik Titusson från Lilla Piratförlaget, som förutom att han berättade en massa spännande om livet inom förlagsvärlden dessutom hade läst texter som vi skrivit och kommenterade dem. Eftersom jag redan hade lagt tanken på Konrad som bok på hyllan och nu var helt inställd på att skriva manus till en julkalender var jag underligt lugn inför vad han kunde ha att säga om de sidor jag skickat in, och det var ju skönt. Sådant kan man ju annars lätt stressa ihjäl sig av. Samtidigt kan jag inte förneka att det pirrade till när hans första refererande till något som vi hade skrivit handlade om min Konrad. Nu blev det inga översvallande lovord, men helt saklig konstruktiv kritik är faktiskt också ganska kul att få. Kanske till och med roligare än ett yvigt tom-pepp. Han avslöjade också att förlagen får in många fler manus efter en regnig sommar, och vi drog raskt slutsatsen att man därmed borde ha bättre odds för att bli utgiven om man skickar in sitt manus i slutet av en varm och solig sommar. Då är risken mindre att man försvinner i ett hav av undermåliga manus...

Dessutom gav han oss en lista med saker att tänka på angående följebrevet:
1. Läs, titta, jämför.   (Man måste vara medveten om det sammanhang man verkar i. Det är viktigt att hålla sig uppdaterad om vad som finns på marknaden och vad som finns på det aktuella förlagets utgivningslista för att kunna förklara var man själv passar in.)
2. Var dig själv och framstå som den författare du vill vara.
3. Förklara varför just du har skrivit just den här texten.
4. Skriv en egen baksidestext.
5. Tänk på att det är det du skickar in som bedöms.

Eftersom det strulade med det tekniska fick vi sedan inte den föreläsning om Astrid Lindgrens arbete som förlagsredaktör som var planerad utan istället blev det lite små anekdoter om henne och om diverse böcker som en av våra lärare trollade fram ur sin bokväska.

Sedan var dagen över och det roliga kunde börja. Efter att ha lastat av vår packning och hämtat andan en kort stund gav vi oss ut på vandring till grannsocknen (kändes det som). Närmare bestämt över till andra sidan av järnvägen och ner till ån, där vi gick över en liten bro till ... (wait for it...) Å-bro. Get it?


Där följde ett underbart samtal om skrivande och texter och skrivuppgifter och livet, universum och alltihop. Trots att det var sida upp och sida ner av alkohol på menyn var maten fantastiskt god, och min Hallonsoda var precis lika god som jag mindes den från förra gången.

Jag åt en macka för 174 spänn och den var verkligen värd vartenda öre. Det enda jag ångrar är att jag inte smög ner en bit i fickan och skickade till ett laboratorium för att få den reverse engineered. Vad var det egentligen i den som var så himla gott?!? 

Det får jag nog aldrig veta. 

Jag kommer nog heller aldrig att få veta vad det här skulle föreställa, som jag fick syn på när jag skyndade tillbaka genom vinternatten efteråt. Mitt på gatan låg nämligen en liten gubbe. Var det ett budskap från ovan (eller nedan) så gick det mig alldeles över huvudet. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar