måndag 10 mars 2014

Och så var svaret på den ultimata frågan inte längre 42

Vissa födelsedagar känns mer än andra. Till exempel dem där man blir äldre än en av sina föräldrar.

Egentligen hade jag tänkt att fira min 43-årsdag med all pompa och ståt som gick att uppbåda, men så här i deadline-helvetet kändes det inte genomförbart. De har säkert inte ens någon pompa här nere på Tempo.

Istället ägnar jag dagen åt att grubbla och känna mig tacksam för att jag har fått uppleva den här dagen.

Att fylla 43 kanske inte är så märkvärdigt. Men det är inte alla förunnat.

Det är kanske den av mina prestationer som jag känner mig mest stolt över just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar