fredag 28 mars 2014

Nu blev det plötsligt jul igen...


Jag går och grubblar på slutscenen i min bok om Konrad när jag plötsligt ser framför mig hur han träffar P S Krøyer och hans fru Marie där på stranden i tavlan här bredvid. Att han träffar dem har jag redan skrivit men jag visste inte riktigt varför. Konrad och Klara ska lämna Skagen via Krøyers tavla Hip hip hurra! men för den sakens skull behöver de inte träffa konstnären själv.

Men så ser jag hur Marie Krøyer tar något hon har på sig/ med sig och ger till Konrad. En brosch, kanske, eller något hon har i håret? Varför skulle hon göra det? 

Och så rasslar allt på plats. Konrad behöver en julklapp till sin mamma. Han har våndats hela december över att han inte kan hitta något riktigt bra. Mamma säger bara som mammor brukar, att hon inte önskar sig något förutom att Konrad ska ha det bra, och är inte till någon som helst hjälp. Och nu är det kvällen den 23 december och tiden är på väg att rinna ut. 

Så det skulle bli en julkalender i alla fall. Och Konrad och Klaras föräldrar ska självklart vara en del av berättelsen. Men det blir ingen bok. Inte i första taget. 

Det blir en julkalender. På tv. 

Hjälp. Jag måste skriva ett manus för en tv-serie.

Det kommer både som en lättnad, eftersom alla bitar plötsligt faller på plats, och som en medicinboll rakt i magen. Hur f*n ska jag klara av det här?

Men hur f*n ska jag kunna låta bli att försöka? När allting bara lägger sig snyggt och prydligt mitt framför fötterna på det här viset?

Jaha. Det var en julkalender du ville bli. Ja, men då blir det väl så då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar