söndag 2 mars 2014

I'd rather have a deadline than a flatline

Ännu en dag, ännu en deadline.

Den här veckans inlämningsuppgift skulle bestå av 5 styck dikter, minsann. Jag har aldrig skrivit dikter för barn förut, och det gjorde jag nog ärligt talat inte den här gången heller. Men jag gjorde mitt bästa, och skam den som ger sig och det är tanken som räknas och de andra i gruppen kommer säkert att komma över traumat så småningom för tiden läker alla sår.

Det blev en brokig samling i alla fall. Tim Gunn hade genast skickat hem mig för bristande "cohesion". En av dem var en Gruk-wannabe och ett par ville hellre vara Hellsing, men den som mest bredde ut sig vet jag inte vad den försökte föreställa.

Det blev en dikt i tre delar om något hemskt som hände två flickor som lekte i en park, och jag önskar att den där tekniken från "Eternal sunshine..." fanns tillgänglig ibland, så att jag kunde få radera de delar av min hjärna som producerar sådant.

Fast även om den fanns så hade jag väl ändå inte haft råd, så jag får leva med mina mörka, hemska sidor ett tag till.

Jag hade även en extra liten deadline på 10 sidor av Konrad-boken eftersom en av gästerna på nästa Vimmerby-träff erbjudit sig att läsa lite av det vi har skrivit. Först trodde jag att deadline var 2 februari och stressade som en galning för att hinna. Jag önskade så att jag kunde ha fått lite mer tid på mig, så att jag hade hunnit skriva om lite mer. Och så vips gick min önskan i uppfyllelse, och jag fick en hel månad extra.

Det märks tyvärr inte på det färdiga resultatet, för hela den månaden har gått åt till jobb och andra inlämningsuppgifter.

Stackars lille Konrad, kommer alltid sist i kön.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar