tisdag 4 mars 2014

Goda nyheter är inte nödvändigtvis dåliga nyheter

Det finns mycket jag behöver jobba med, men en sak önskar jag framför allt att jag kunde lära mig.

Att kunna ta emot beröm. Att inte skrumpna ihop och skämmas som en hund om någon säger något snällt om mig eller något som jag har skrivit.

Att tillåta sig att stanna i det positiva ett ögonblick och inte bara mumla tack och rusa vidare.

Men det är svårt, det är det.

Jag fick en väldigt ingående och genomarbetad och framför allt positiv respons på en av mina inlämningsuppgifter och det har verkligen besvärat mig och plågat mig på flera olika sätt. Och jag förstår ju att det är fel. Så ska man inte göra.

Det är meningen att man ska bli glad, jag fattar det. I teorin.

Jag hade själv aldrig velat att någon reagerade som jag gör om jag mot förmodan sa något snällt någon gång.

Men som jag har lidit! Och skämts. Och hade jag haft en tagelskjorta i garderoben hade den genast åkt på.

Jag vet inte vad det är som har gjort att jag har blivit som jag har blivit, men jag ska försöka bättra mig.

Den där responsen är för stor och för bra för att jag ska kunna ta till mig den. Men nästa gång jag får ett överdrivet glatt Hurra-meddelande från någon som har fått ett av mina Postcrossing-vykort ska jag inte genast spara undan det.

Jag ska läsa det igen.

Och försöka slappna av och se om det inte kan kännas lite skönt att ha gjort någon glad. Jag tänker att det borde kunna göra det. Om jag bara tillät mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar