onsdag 26 mars 2014

Bitter, bittrare, Sandra

Veckans uppgift är att skriva en självbiografisk text, och den har jag fasat för sedan jag fick terminsplaneringen. Jag VILL INTE skriva om min egen barndom. Jag vill överhuvudtaget inte har något med min egen barndom att göra. 

Jag överlevde den knappt och återvänder inte frivilligt dit. 

Som inspiration tvingas vi läsa sida upp och sida ner av Selma Lagerlöfs lyckliga barndom och det är ju klart att man kan bli framgångsrik författare om allting alltid bara har varit fint och gulligt i hela ens liv och ens föräldrar älskade en och man aldrig någonsin har tvivlat på om man har något här på jorden att göra.

Ja, kära nån, så bitter man kan bli av en enkel liten skrivövning.

Vi ska dessutom skriva ett par sidor om vad man behöver tänka på när man skriver självbiografiska texter för barn.

Hm, låt se...

För det första, låt inte dödliga mängder bitterhet översvämma dina texter. Barn är känsliga för sådant och kan ta illa upp.

För det andra, ge inte dina unga läsare känslan av att livet på det stora hela inte kommer att ha varit värt ansträngningen. Det kan uppfattas som nedslående.

För det tredje... 

Stäng in mig i ett mörkt rum och släpp inte ut mig förrän den här veckan är över. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar