söndag 23 februari 2014

The amazing technicolor sommarklänning

Ja, frågan är vad som klär mig...

Jag har ägnat en del hjärndöd kvällstid åt att kolla genom galleriet på postcrossing.com efter vykort jag gillar för att lägga till dem på min favoritsida. Resultatet kom lite som en överraskning för mig, om jag ska vara riktigt ärlig.

Färgglatt, var ordet, sa Bull, när han såg den färdiga sidan.

Regnbågens alla färger, gärna i nyanser som jag läst någonstans ska kallas för jewel tones. Ju färggladare och grällare desto bättre.

Ironiskt, när man tänker på att hela min garderob är svart som natten. Jag äger på sin höjd två plagg som inte är svarta, och de är subtilt, diskret blå. Går utmärkt att tvätta med allt det där svarta.

Och det är ju förstås hemskt praktiskt att kunna tvätta alla sina kläder i samma maskin utan att behöva oroa sig för att något ska missfärgas. Men det kanske inte är den enda måttstock man ska bedöma plagg efter, när det är fråga om nyanskaffningar.

Nej, nu ljög jag. För det finns ett färgglatt plagg i mitt hem. Inte i min vanliga garderob. Men i garderoben bredvid. Den så kallade Växa I Garderoben. Där jag förvarar kläder som jag köpt till minstingen i alltför god tid, för att ha något att dra på honom när han över en natt vuxit ur alla sina kläder på en gång. Längst till höger i den garderoben hänger en alldeles galet färgglad klänning.

Min drömklänning.

Jag har aldrig haft den på mig, och jag kommer aldrig att kunna ha den på mig. Jag köpte den för att minstingen skulle ha tyget till scenkostymer åt sina Minimello-gubbar. Men sedan råkade jag lägga undan den innan han fick sätta saxen i den.

Som av en händelse.

Den är tre storlekar för liten, och tjugo år för ung. Men den gör mig glad. Den fungerar som en påminnelse om att det inte alltid måste vara så här svart och dystert.

Och jag vet inte om jag någonsin kommer våga gå gatan fram i ett plagg som är ens en tiondel så färgglatt som den där klänningen.

Men jag hoppas det.

Första steget är att styra in självis-utmaningen på ett lite mer färgglatt spår. Innan sommaren är  här ska jag ha hittat minst en färg till som jag kan känna mig bekväm i. Och det gör man väl enklast genom att se sig själv på bild iförd plagg i alla regnbågens färger.

Något säger mig att det finns en hel del provrum i min nära förestående framtid. Helt utan kristallkula förutspår jag det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar