måndag 27 januari 2014

Skam den som ger sig

Man ska inte ge upp förrän den tjocka tanten sjunger! Igår lyckades jag minsann läsa ut både Ronja, Kulla-Gulla och Barnen från Frostmofjället och av bara farten läste jag även ut årets första nya bok: Drowning Rose av Marika Cobbold. Bra var den också.


Hennes Guppies for Tea och Frozen Music är båda två gamla älsklingar, så det var skönt att den här också var bra. Jag gillar hennes protagonister, som är lite defekta och förvirrade och överkänsliga, precis som jag (fniss). Om jag bara vore lika snygg som hennes huvudpersoner hade det nog inte gjort så mycket heller. Folk är i allmänhet beredda att ha överseende med mycket, om man bara är ung och vacker, tror jag.

Sedan dök första sådden upp, flera månader för tidigt. Det blev lite förvirrat innan jag kom på att de små groddarna kanske inte kan stå kvar i värmen på fönsterbrädan i det grådassiga skumrasket som rått de senaste dagarna, men nu har de fått flytta in i ett kallt rum och fått sig en liten lampa, så att de ska sluta sträcka på sig så hemskt. Aldrig i livet att jag kommer kunna hålla liv i dem innan det blir varmt nog att sätta ut dem på lotten, men det är tanken som räknas.

Precis när det började kännas genomförbart att få färdigt inlämningsuppgifterna innan helgen kom ett meddelande från en av lärarna på kursen. Om vi vill (Vill vi? Skulle nog tro det!) kan vi få respons från en livs levande förläggare på träffen i april. Men då måste vi lämna in våra texter (max 10 sidor) senast på söndag. Så nu får allt annat stå åt sidan medan jag kastar mig in i Konrad-boken och försöker ge den en ordentlig genombearbetning. Första steget? Att läsa den högt för minstingen och hoppas att han inte kräks.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar