lördag 25 januari 2014

Åderlåtning och vykort

För en gångs skull vågar jag mig in till stan en lördagsförmiddag, något som jag annars undviker i görligaste mån. Det är ju frilansarens privilegium, att aldrig behöva trängas på bussar eller i köer med annat löst folk. Men så var det dags att göra sin medborgerliga plikt igen, och igår hann jag inte, så det fick bli idag.

Blodcentralen har flyttat till nya lokaler så det blev lite vilset och förvirrat ett tag, men till sist blev det gjort i alla fall och jag kom hem utan incidenter. Dessutom passade jag på att jaga vykort över hela halva stan. Inte så enkelt som man skulle kunna tro, eftersom vykorten anses utdöda och obsoleta av de flesta, förmodligen, men jag fick med mig ett par dussin kort hem i alla fall och det borde väl räcka en vecka eller så. Kanske.

Till sist blev jag nämligen så avis på minstingens postskörd dag ut och dag in att jag skapade mig ett alldeles eget konto på Postcrossing, och nu blir det därför dubbla ransoner av kort och frimärken som ska införskaffas. Nu behöver dessutom inte allting vara så barnsligt längre, när jag har ett eget, riktigt vuxenkonto. Inte för att det kommer att bli en massa naket eller våldsamt, men jag hoppas få lite färre nalle- och dinosauriekort än vad sonen brukar få, och då kan jag väl i rättvisans namn inte skicka en massa sådant heller.

Egentligen har jag inte tid att springa omkring på stan, för nu har vi ny termin och nya uppgifter som ska lämnas in. Trots att jag inte lyckats läsa en enda av de två böcker som jag föresatt mig den här månaden är det nu meningen att jag på två veckor ska läsa tre böcker (Ronja Rövardotter, Barnen från Frostmofjället och Kulla-Gulla) och skriva ett par sidor om varje och svara på frågeställningar som jag inte ens förstår. Jag har på en vecka hunnit läsa halva Ronja, lite drygt, så det är ju uppenbart att jag aldrig kommer att hinna. Och det värsta är att även om jag hetsar i mig alla tre böckerna under den kommande veckan så räknas det ändå inte inför mitt nymånadslöfte, eftersom jag hade lovat att läsa två nya böcker, och de här tre har jag redan läst, för länge sedan. Med en viss behållning, vill jag minnas, men det har jag ju ingen glädje av nu.

Nej, istället för att läsa om kvällarna sitter jag och tittar ikapp på Arvingerne på dansk tv. Ännu en sylvass dansk dramaserie, som verkligen lyckas gripa tag med väldigt enkla medel. Bra manus, skickliga skådisar och överlag mycket högre kvalitet på produktionen än jag sett på svenska på väldigt länge. Och så kan man ju inte låta bli att undra hur man själv hade reagerat om man i vuxen ålder fått ett sådant besked. "Varsågod, här får du ett hus, värt 10 miljoner. Och by the way, det är jag som är din riktiga mamma."

Nej, man ska kanske vara tacksam för att man inte har mycket större bekymmer än hur man ska hinna med både jobb och plugg en helt vanlig, skitkall vecka i januari.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar