tisdag 24 december 2013

Julefrid

Nej, det här att vara sjuk kan jag verkligen inte rekommendera. Det tar så mycket tid och ork och ger verkligen inte särskilt mycket igen, om jag ska vara helt ärlig. Och det ska man väl.

Jag önskar att jag kunde säga att det äntligen är över, men så fort man säger så får man genast återfall, så jag nöjer mig med att säga att jag inte mår riktigt så dåligt idag som jag har gjort de senaste veckorna och det är skönt, eftersom det trots allt är självaste julafton, och den dagen har man ju faktiskt lite högre krav på än alla andra dagar.

Nu är julmaten äten, klapparna utdelade, Kalle och hans vänner har setts på och jag sitter i soffan med laptopen, lite julmust och lite julgodis och slappnar av för första gången på jag minns inte hur länge. Idag har jag inte jobbat, inte pluggat, inte ens städat, tvättat eller diskat och det känns rätt skönt. Sedan har jag förstås inte skrivit heller, och det var också väldigt länge sedan, men under de kommande två veckorna tänker jag lägga det lilla krut jag har på att färdigställa det första utkastet till Konrad-boken.

Så där. Nu sa jag det högt, så då kommer genast taket att rasa in eller något annat katastrofalt inträffa för att hindra mig från att färdigställa bokskrället. Vad var det han sa, psykiatrikern? Att det var hybris, att förvänta sig att universum skulle ordna sig utifrån mig...

Nå ja. Det kanske han hade rätt i. Men jag hoppas verkligen att jag har fel, och att jag innan jullovet är över kan läsa genom ett komplett första utkast från början till slut, utan luckor och non sequitur:er.

Men just i detta nu nöjer jag mig med att ta ett djupt andetag, luta mig tillbaka och låta kolan tysta mun.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar