tisdag 31 december 2013

Gott nytt... liv

Årets sista dag och det är inte utan att det känns lite skönt att få sätta punkt för det gamla och börja på något nytt. Inte för att jag tror att något magiskt kommer att förändras vid tolvslaget, men rent mentalt känns det skönt med milstolpar som man kan fästa blicken vid när alla dagar mest bara känns som alla andra.

Trots sen kväll igår var jag uppe i gryningen och fortsatte att hacka fram slutet, en runa i taget. Det vill inte riktigt än, men det kommer väl. För varje mening kommer jag längre och längre från det slut jag hade tänkt mig, men kanske finns det någon annan lösning som jag bara inte ser ännu. Nu är de i alla fall på den där stranden och saker och ting börjar falla på plats.

Sedan lade jag jobbet åt sidan och ägnade mig åt familjen en stund, närmare bestämt genom att släpa ut dem i det fina vädret för att placera ut våra två första egna geocacher. Det var kallare än det såg ut, och det visade sig vara näst intill omöjligt att hitta bra gömställen som inte genast skulle bli mugglade. Det där med gps:en och min skicklighet att fastställa koordinaterna till platserna vi valde ska vi inte heller tala så högt om. Men nu ligger två små plastburkar med vårt alias ute och väntar på att bli upphittade.

Jag känner starkt att nästa år behöver bli annorlunda. Jag vågade en del i år, främst med kursen och boken, men nästa år behöver bli mer. Kanske till och med mycket mer. Jag skrev nästan en hel bok i år. Nästa år vill jag skriva två.

Jag vill inte lägga ribban för högt, men samtidigt inte heller nöja mig med att ännu ett år ska passera utan någon synbar förändring. Det är så mycket jag vill, och så lite jag kan, men något... Något, kan jag.

Jag vill se den här boken och dess uppföljare växa fram. Jag vill se balkongen och odlingslotten blomma, mina barn utvecklas och mogna. Jag vill känna kärleken frodas och känna att jag hittar ett fotfäste i den här världen som jag lever i och att jag också kan få ta plats i den. Jag vill reda ut en del saker och få ordning på en del andra och allmänt känna att läget åtminstone för det mesta är någorlunda under kontroll.

Konrad och Klara kommer att ta sig hem från den där stranden, och fortsätta vidare på nya äventyr. Oavsett om någon kommer att vilja läsa om dem eller inte, vill jag skriva dem. Om inte annat kanske minstingen kan få någon glädje av dem.

Och jag.

Jag får glädje av dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar