tisdag 29 oktober 2013

NaNo NaNo - Tredje (fjärde?) gången gillt

sandra_r
November närmar sig och som om jag inte hade tillräckligt med tallrikar att snurra på så anmälde jag mig till årets NaNoWriMo.

Jag hade tydligen varit medlem där i 6 år, men det fanns bara ett gammalt projekt på min sida. Det var ett romanprojekt från förra året som jag helt och hållet hade glömt bort. Förmodligen hade jag väl något projekt i tankarna när jag anmälde mig för 6 år sedan, men om det har varit något där emellan kommer jag verkligen inte ihåg. Så det här blir tredje eller kanske fjärde försöket.

I år blir det i alla fall Konrad för hela slanten, eftersom jag då kan använda kurs-tiden till att skriva. Nu är det dags att börja jobba på det egna projektet för fulla muggar, fram till i januari någon gång, så att skriva 50 000 ord på en månad skulle sitta fint. När jag sökte till kursen trodde jag förstås att jag inte skulle ha så mycket jobb i vinter, men nu blev det inte så. Nu blir det till att vara lite kreativ och lära sig att hushålla med tiden och orken om det ska gå.

Å andra sidan är det bara en månad. Och om jag bara skulle skriva 25000 eller ens 2500 så är det ju faktiskt också en seger. I mina, lite mer överseende, ögon.

lördag 26 oktober 2013

Att skriva barnlitteratur på Näs - lördag

visst-finns-det-drakar

Hela andra dagen i Vimmerby var i princip ett enda långt författarbesök, närmare bestämt av Erik Magntorn som hade med sig en trave böcker som han läste högt ur och berättade om hur de hade kommit till. Den jag  gillade bäst är boken här bredvid, Visst finns det drakar, som jag tyckte var synd att jag inte hade hittat lite tidigare, eftersom  Rasmus nu är för gammal.

Det var kul att höra att det fortfarande går att skriva barnböcker på rim, eftersom det är något av det roligaste jag vet att läsa högt. Dessutom hade han en del kul historier om Lennart Hellsing.

2013-10-26 10.44.26
Det var svårt att inte se sig om på Näs och minnas hur skönt det var förra gången, den där helgen i september när det var så varmt och vackert väder, och hur roligt Rasmus hade i Lekhagen och i gungan under hängbjörken utanför Prästgården där vi sitter. Den hängde lite ensam och övergiven och såg ut att längta till nästa sommar när Vimmerby än en gång kommer att fyllas av små Pippi- och Emil-fans.

Efter lunch var det dags för skrivövning. Vi skulle skriva en historia helt och hållet (mer eller mindre) på bokstaven S, och fick bara en halvtimme på oss. Jag körde fast alldeles, började om fyra gånger, och när det var dags att läsa upp våra alster hade jag inget att komma med. Som om jag någonsin har det. Men i alla fall.

2013-10-26 15.22.08
Sedan blev det tack och hej och vi ses i april, och till sist ett par timmar i väntrummet på Vimmerby Resecentrum, innan det var dags att påbörja den långa resan hem igen. Bussen från Vimmerby var i tid, men Krösatåget från Mariannelund var lite försenat och om inte tåget från Stockholm också hade varit det hade jag blivit strandad i Nässjö för andra gången på två dagar. Och det var jag inte så sugen på.

Det är en särskild slags trötthet som infinner sig när man fått hjärnan så proppad med intryck, tankar och idéer att man blir alldeles mentalt mätt. Skönt då att bara kunna slappna av, öppna Kindle-appen och läsa om Barbara Havers upptåg i Italien, hela vägen hem till Malmö.

fredag 25 oktober 2013

Att skriva barnlitteratur på Näs - fredag

I dag var det dags att sticka iväg till Vimmerby igen, för den andra träffen med kursen jag läser på Linnéuniversitetet. Tåget var försenat redan ifrån Malmö och det fanns aldrig en chans att hinna med den anslutande förbindelsen i Nässjö. Nästan två timmar fick jag vänta på nästa förbindelse, men svedan och värken lindrades en aning av att SJ bjöd oss strandade stackare på lunch på Hotell Högland, mitt emot stationen. Det brukar de tydligen göra, så om man är sugen på Wallenbergare (och samtidigt lite snål) kan man boka in en tågbiljett med snävt byte i Nässjö vid lunchdags och hoppas på det bästa.

geo
Efter lunchen försökte jag hitta ett par geocacher som skulle finnas i närheten av stationen i Nässjö, men gps:en i mobilen stördes av något och kompassen pekade åt alla möjliga håll. Av två möjliga burkar hittade jag exakt noll och det var inte utan att jag var lite sur när jag till sist fick kliva på Krösatåget mot Mariannelund.

2013-10-25 14.15.43
I Hjältevad fanns det en stins, minsann, som kom ut och viftade med en sådan där spade innan vi fick åka vidare. Jag minns inte när jag såg en sådan senast. (Varken stinsen eller spaden).

Sedan var det byte till buss vid stationen i Mariannelund. Centralstationen, som jag inte kan låta bli att kalla den. Den är så söt, med sin enda lilla perrong.
Om allt gått enligt planerna skulle jag ha kommit ca fem minuter för sent, precis som förra gången, men nu blev jag istället två timmar försenad och det var inte alls lika jobbigt. Det var förstås inte alls mitt eget fel, och visst var det nesligt att jag missade författarbesöket som jag faktiskt hade förberett mig på, men ändå. Promenaden upp till Näs gick i rask takt, men inte hektiskt, och det fanns tid att njuta av de vackra höstfärgerna.

Jag ksiden-sammet-trasa-lumpom till sist fram i tid att höra sista kvarten av frågestunden med Solveig Olsson-Hultgren, vars bok här bredvid fanns med på vår litteraturlista till kursen och som jag läst eftersom hon skulle komma och prata med oss. Eftersom jag hade missat allt hon sagt var det inte läge att ställa några frågor, men det var intressant att höra det hon berättade om sitt arbetssätt, som gick ut på att sitta och grunna tills man hittat precis det rätta ordet innan man fortsatte, skriva och sudda och skriva och sudda, tills pappret blev alldeles svart.

Det skulle aldrig ha funkat för mig, som alltid har så bråttom att få ur mig alla tankar och idéer innan de försvinner i glömskan.

Sedan var det dags för föreläsning om Trender i barnboksutgivningen. Inför den föreläsningen skulle vi ha läst två böcker ur Barnboksinstitutets bokprovning för 2012. Jag hade valt Oblivion High av Johanna Koljonen och Nina von Rüdinger och Månfågel av Ingerlin Angerborn. Tyvärr hade jag inget smart att säga om någon av böckerna, men jag hade dem i alla fall med mig och kunde visa upp dem för mina kurskamrater. Alltid något.

På kvällen blev det pizza, hallonsoda och skrivarprat på Pizzeria Monte Carlo. Vi hade stället mer eller mindre för oss själva och stördes enbart av två pizzasugna flugor. Mätt och belåten somnade jag som en stock och lyckades för en gångs skull sova gott i en främmande säng.

fredag 18 oktober 2013

Att skriva barnlitteratur - Uppgift 5

Veckans uppgift: Skriv en dialog med konflikt, dramatisk tillspetsning och lösning.

Jag tog mod till mig och skrev 4 sidor om vad som händer efter att Konrad har träffat Lisa. Det var det första jag skrivit om Konrad på flera år, och jag var livrädd för att det inte skulle bli något, eller att det skulle bli hemskt dåligt och osammanhängande. Istället blev det en kort text som avslöjade en hel del om vad som hänt innan och om hur det fungerar i den här världen, så jag känner mig enormt taggad på att jobba vidare med hela boken.

Det börjar mer och mer kännas som att det här med Lisa inte händer i samma bok som den början jag har skrivit om när Konrad hittar solglasögonen för första gången. Om han är sju i början så är han snarare 10-11 när han träffar Lisa och då är det snarare fråga om bok 1 och bok 3 eller 4 i en serie. Det är lite hisnande, och säkert också tecken på att ett maniskt skov är på gång, men också lite spännande att tänka sig att det kanske kan bli något, och att det börjar ta form.

Det är förstås bara ett första utkast, och det kommer att kräva mycket arbete att få ihop det ordentligt, men det känns som att det finns något att jobba med, och att jag börjar få ett hum om hur jag ska få ihop det. Kul kul!