onsdag 25 maj 2016

Solslö - är det ens ett ord?

Jag började veckan så bra med massor av energi och inspiration och nu-jäklar-ska-den-här-boken-bli-klar, men så var det studiedag igår och vi var ute i solen på utflykt och lekte och fikade och glassade och slappade och nu vet jag knappt hur man slår på datorn.

Sol, alltså. Det kan mycket väl vara min kryptonit. Bäst att jag stannar inne resten av veckan, bakom mörkläggningsgardinerna.

Jag gjorde ett ryck med romance-eländet i måndags, men ryckte nog åt fel håll för det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag blir tvungen att ta ett steg tillbaks och radera lite och försöka igen. Det är så frustrerande att vara så nära slutet men inte klara av att ta det där sista klivet. Till stor del tror jag att det är rädslan inför att bli färdig, eftersom boken då kommer att synas i sömmarna. Men jag tror också att det kanske beror på att jag tagit mig lite vatten över huvudet med alla dessa bikaraktärer. Jag har jättesvårt att hålla alla i spel hela boken genom. När det är för många människor på scenen samtidigt blir några av dem bara stående, stumma och stela. Så nu vet jag det till nästa gång, att det får bli kammarspel. Bara han och hon, ensamma i universum.

Men nu har jag alla de här karaktärerna utspridda på diverse flygplatser och andra platser och när jag tänker på hur jag ska få ihop alla deras konflikter och relationer blir jag bara så trött, så trött. Det får bli en annan dag. Idag får det bli dayjob-jobb istället. Och kanske en liten middagstupplur. I skuggan!


söndag 22 maj 2016

Suck, sicken synnerligen såsig söndag!

På det stora hela har det nog varit en rätt så produktiv vecka, trots att det som alltid framåt söndagen känns som att jag har fått ganska precis ingenting gjort. Jag har skrivit en hel del på X/Y-projektet, jobbat på Liva-boken och läst genom hela romance-boken och gjort alla anteckningar inför Den Stora Omskrivningen.

Men idag har jag slösat bort pinsamt många timmar på att designa lite swag till Artworld-serien. Precis vad jag INTE behöver. En sådan här T-shirt till exempel.


Home is where the Art is Tröjor
Home is where the Art is Tröjor av AuthorSwagz
Köp t-shirts hos Zazzle

Eller en sådan här tygkasse:

Ja, jösses, internet, vad du erbjuder mycket tidsfördriv. Men nu är i alla fall veckan slut, så nu talar vi inte mer om den saken. 

Det syns inte så bra på de där bilderna, men det där svarta kluddet i nedre högra hörnet av trycket är en customiserad dynamisk QR-kod (nej, det visste jag inte heller vad det var för en vecka sedan) som leder direkt till Artworld-seriens hemsida om någon råkar scanna den. Synnerligen subtil smygreklam! Med snygga solglasögon!!!

QR-koden är det snyggaste av alltihop. Jag kanske borde göra en T-shirt med bara den på?!?

onsdag 18 maj 2016

Flyt och sedan tvärstopp!



And the good writing days continue ...

Fast nu är det slut med det, för jag blev plötsligt lite osäker på något väldigt grundläggande så jag pausar X/Y-skrivandet för att låta tanken komma ikapp. Istället tänker jag ägna dagens skrivstund åt att översätta en snutt av Liva-boken. Jag vet att jag sa att jag var tvungen att skriva om hela alltihopat från grunden, men kanske orkar jag inte det. Kanske går det att rädda med lite fix här och där, men hur som helst måste jag få över det till engelskan. Och förmodligen blir det som med Konrad, att det händer något i översättningsprocessen så att det inte längre är samma bok när jag kommer till slutet på den engelska versionen.

Jag behöver ägna mig lite åt Liva nu. Det känns jobbigt att ha en hel bok liggande som känns klar men ändå inte är det. Konrad har krävt all min uppmärksamhet ett tag, men jag känner att jag kan behöva bryta av med något annat medan mitt undermedvetna försöker klura ut hur Bok 2 om the Artworld ska hänga ihop. Jag har vissa scener klara för mig, och vet hur den mest centrala tavlan ska se ut, men vet inte riktigt hur resten av historien hänger ihop mer än i väldigt stora drag. Och framför allt vet jag inte hur mycket som ska klämmas in i Bok 2 eller om jag ska lägga en del av handlingen i Bok 3. Jag har inte lärt mig det där med pacing ännu, märker jag. Och att skriva serier är ett hantverk i sig!

Den här gången ska jag i alla fall inte göra misstaget att skriva en massa som sedan bara får slängas. Så mycket skrivtid har jag inte att jag kan slänga den i papperskorgen hur som helst. Och inte kan jag ägna en alltför stor del av den åt att blogga heller! *sneglar på klockan* Hoppsan!

söndag 15 maj 2016

Tomorrow may be hell ...

Jag behöver hitta ett sätt att organisera mig på, som inte går ut på att jag hela tiden ska försöka göra precis allting, samtidigt. Det är så många olika roller som ska spelas som frilansare och författare och egen företagare och mamma och människa kanske rent av, men kanske måste jag inte ha på mig alla kostymer lager-på-lager. Det blir så svårt att röra sig. 

Tyvärr skulle jag behöva många fler dagar i veckan om jag skulle hinna med att ägna en dag åt varje "måste". Nu är det ständigt dåligt samvete för allt jag inte gör, oavsett vad jag ägnar mig åt. Och allt jag gör blir half-assed, eftersom jag ständigt har tankarna på något annat.

Suck.

Nu tänker jag i alla fall släppa alla tankar på promos och marknadsföring ett tag och istället koncentrera mig på skrivandet. Det har inte blivit många ord skrivna de senaste veckorna, men nu ska det bli ändring på det. Jag släpper det där med sociala medier (Kan man vara allergisk mot Facebook? För jag tror att jag kanske är det!) och svär att sluta stirra på min ranking och nerladdningsstatistik. Det ger ändå inget annat än huvudvärk.

Om jag vore smart skulle jag skriva klart min romance. Den är helt klart det av mina projekt som har störst chans att ge någon avkastning. Annars vore det även förnuftigt att skriva en Konrad-bok till, så att jag kan promota den ena och sälja den andra.

Men jag har aldrig varit varken smart eller förnuftig. 

Istället går jag upp i gryningen mina lediga dagar och skriver på X/Y-projektet.


Det är som sagt varken smart eller förnuftigt, men attans vad gôtt det känns att se den där stapeln börja fyllas i. Jag har redan höjt målet från blygsamma 20 000 till mer realistiska 30 000 men vet inte om det kommer att räcka. 

Just nu känns det som att det kvittar. Det kvittar hur många ord det blir, bara boken blir klar. Det kvittar vilken bok som blir klar, bara det händer något. Bara jag kommer vidare.

Och det kvittar hur jobbig den här veckan har varit, hur mycket jag har misslyckats med eller bara inte hunnit. För jag skrev över tusen ord i morse. Och som Neil Gaiman sa någon gång, on the good writing days nothing else matters.

onsdag 11 maj 2016

O-pigg onsdag

Jaha, det är onsdag och solen skiner, men vad trevligt! Inte så mycket här inne vid skrivbordet, kanske, men jag kan i alla fall se den genom fönstret ... Jag har varit uppe pinsamt många timmar och fått jättemycket gjort redan innan frukost men jag misstänker att det kommer att straffa sig och att jag lär somna över tangentbordet någon gång i eftermiddag.

Bland annat har jag ägnat de arla morgontimmarna åt att omvärdera min "baksidestext" till Konrad. Jag gjorde misstaget att be om feedback på kboards igår och den var inte odelat positiv om man säger så. Men skam den som ger sig. Nu har jag skrivit en ny version och om den inte är bättre så får jag väl skriva en till. (Och en till och en till och en till ...)

Det är det vi författare gör, nämligen: skriver. Men vad festligt det hade varit att ha ett förlag med marknadsavdelning i ryggen som kunde fixa allt sådant där. Det tar ju så mycket tid från det roliga skrivet! (Och från den alltför nödvändiga sömnen!)

Idag är det romance-promo på gång, men den får sköta sig själv medan jag gör klart det sista på mitt översättningsjobb som ska skickas in i morgon. Författaren har en del språkliga ovanor som jag bara har apat efter när jag översatt och de måste dämpas lite innan det går vidare till redaktören och granskaren.

Alltså, tillbaka till jobbet. Men först en kort dagdröm om semestern som hägrar. Så här kommer den garanterat inte att se ut, men som målbild funkar det alldeles utmärkt! Mmm ... hängmatta .... :-)




söndag 8 maj 2016

Himmel vad trött jag är på att vara trött


Som sagt, himla trött är vad jag är och vad jag har varit så länge att det helt har förlorat sin charm. 

Jag trodde att det skulle släppa lite när jag passerat veckans milstolpe, trodde på fullt allvar att jag skulle må annorlunda, känna mig annorlunda, kanske rent av bli annorlunda när jag bara hade släppt den förbaskade boken, men så funkar det förstås inte. 

Det här med prestationer är precis som att gå i fjällen, där man ser toppen framför sig och tycker att det är väl inte så långt, dit ska jag gå, men när man kommer upp till det som man trodde var toppen så upptäcker man att det ligger en annan topp bakom, ännu högre upp, och så försöker man nå den, men då dyker det upp ännu en topp och så vidare tills man får ge upp och be en sherpa att bära en hem. Det finns alltid en topp till bakom nästa backkrön, tro mig, boys and girls.

Snälla någon bär mig hem ...

I helgen har jag och apan på bilden ovan skickat ut mitt livs första nyhetsbrev till alla på min mailinglista (båda två!) och det var ju kul med ännu ett stressmoment som man i princip bara kan misslyckas med. Mailchimp är ett hemskt användbart redskap som tyvärr också är hemskt svårt att förstå sig på. Jag begriper inte varför det ska vara så svårt att skriva ett nyhetsbrev när jag utan vidare sätter mig och bloggar flera gånger i veckan, visserligen utan någon som helst begåvning men med en viss entusiasm. Ett nyhetsbrev borde väl vara ungefär som ett blogginlägg, eller hur?



Helgens gratis-promo har än så länge resulterat i en andraplats på gratis-topplistan inom underkategorin Eböcker för barn/Konst. Det ser ju rätt så imponerande ut när jag crop:at bilden så här, så att man inte ser att det bara finns tre böcker i kategorin. I själva verket är jag näst sämst! :-D

onsdag 4 maj 2016

Äntligen ... är allt precis som förut

Och så kom det där ögonblicket, när man kanske borde ha dragit på sig en rosa träningsoverall och ställt sig mitt i trängseln och skrikit "ÄNTLIGEN!" för fulla lungor.

Men istället sitter man bara och stirrar på skärmen och tänker Gjorde jag det nu? Hände det nu? Var det nu det hände?


Och det var det tydligen.

Ena minuten var boken inte utgiven. Och i nästa minut (eller snarare ett par timmar senare) så var den det. Nu finns den. Nu är den. Nu har jag skrivit en bok. Nu har jag givit ut en bok.

Jag borde kanske inte säga att det är antiklimaktiskt, men jo, det är det faktiskt. Allting är ganska så mycket precis som det var igår, innan, före.

Jag köpte det här halsbandet i höstas av den otroligt begåvade poeten Sherry O'Keefe, för att ha något som minne av utgivningen av min första bok. Sedan bidde det ju ingen bok i höstas, så halsbandet sjönk ner i drivorna kring mitt skrivbord och glömdes mer eller mindre bort. Nu har jag rotat fram det igen och så fort jag har bytt ut kedjan som ger mig nickelallergi bara av att vara i samma rum så tänker jag bära det för att påminna mig själv om att Nu, äntligen.

Nu har jag gett ut min första bok.

Nu är jag författare.