söndag 26 juni 2016

Jag hoppas att Konrad kommer att trivas i Brunei. Eller Mayotte ... nej Mongoliet!

Nej, skam den som ger sig. Det är bara att anställa en ny marknadschef och ta nya tag. Även om jag gärna är den som både skäms och ger mig vid första lilla motlut.

Hittills har jag bara fått en recension från min LibraryThing Giveaway och den var jättefin, så jag skäms inte så värst, faktiskt. Lustigt nog har samma person lagt upp en review på både Amazon och Goodreads, precis samma text, men den var värd 4 stjärnor på Amazon och 3 på Goodreads. Det är tydligen inte alls ovanligt att man får en stjärna mindre på Goodreads av någon anledning, men jag har hela tiden trott att det berodde på att det var andra (kanske mer krävande) läsare som skrev recensionerna på Goodreads. Men nu var det alltså precis samma användarnamn och precis samma recension. Skumt. Men jag är glad för varje stjärna jag får. Det är inte varje dag man får några stjärnor alls.

Nu när jag har fått till mina pappersböcker kan jag köra en Giveaway på Goodreads också (och kanske få fler trestjärniga recensioner). Det var inte bara att tuta och köra utan det dröjer en vecka innan det drar igång, men jag fick bekräftelsemailet med detsamma. Det innehöll en lista över vilka länder vars medborgare får delta i min Giveaway. Det fanns alltså inget alternativ som hette "Alla". Tack och lov för Crtl+a ...



Många kör bara USA, UK, Kanada och kanske Australien om de vill vara generösa, eftersom det är så dyrt med frakten "overseas", men jag är ju redan "overseas" och det kostar lika mycket att skicka Konrad till Laos som till Los Angeles. Kanske kan jag få lite fans i omvärlden som uppskattar att äntiligen få en chans att vinna en bok? Undra hur många böcker man måste sälja i Macao för att hamna på bestseller-listan? Eller på de Södra Sandwichöarna? Förmodligen inte lika många som krävs för att bli en NYT bestseller.

Veckans snackis i författarvärlden (förutom mina Giveaways ...) verkar vara det här samtalet mellan George RR Martin och Stephen King. Jag kanske tyckte att det var lite väl planlöst, och kanske är det ett symtom på något jobbigt att gubbar får lov att bre ut sig och gagga om vad som helst och alla tycker ändå att det är intressant, men samtidigt var det rätt kul att höra om deras processer och deras olika upplevelser i författarvärlden. Om man kan bortse från publikens fan-vrål varje gång någon nämner en titel så är det värt en titt. 


onsdag 22 juni 2016

Shit och crap och skit och bajs och andra ord med samma innebörd


via GIPHY

Nej, alltså, jag blir tvungen att sparka min chef för marknadsföring och PR. Hur himla korkad inkompetent kan man egentligen vara på en skala mellan noll och blomkål?

Jag har fått lite gnälliga recensioner från personer som jag fördomsfullt har klassificerat som genompräktiga soccer moms att man inte kan använda ordet "shit" i en bok för 6-9-åringar. Inte ens om den som säger det är 11 och mumlar det för sig själv så att ingen annan hör!!! Jag kan inte tänka mig att särskilt många skulle ha invändningar mot ordet skit i en svensk barnbok, men nu finns det vissa tydliga kulturskillnader när det gäller barnböcker och jag behöver förhålla mig till spelreglerna på den här marknaden där många av köparna har ganska konservativa värderingar om vad barn ska få ta del av.

Enligt en av mina betaläsare skulle ordet "crap" däremot gå bra, och även om jag inte kunde förstå skillnaden så litade jag på hennes omdöme eftersom hon tillhör den här gruppen som haft problem med "shit". Därför bytte jag ut "shit" mot "crap" och fick nästan omgående en review som beklagade sig över att ordet "crap" förekom i en bok för den här åldersgruppen. Dessutom var det ett problem att Konrad och Caspar gick ner i Torvalds källare, eftersom de inte kände honom. Att de sedan försvinner in i en annan värld, det var okej, tydligen. Men främmande män i en källare? Stranger Danger, för fanken!!! 

Jag kan inte göra så mycket åt källarscenen, den är som den är, men eftersom jag inte ville att eventuella läsares beslut att köpa eller inte köpa skulle hänga på ett litet skit-ord (bokstavligt talat) så plockade jag bort det. Det sved lite i själen, censur är inte bra, men vad fanken. Vem har råd att ha principer i det nuvarande ekonomiska läget? Inte jag.

Sedan lade jag upp Konrad and the Birthday Painting på LibraryThing och ordnade en Giveaway där för att få nya recensioner utan språkgnäll som kunde trycka undan skitsnacket utanför skärmen. Den tog slut i söndags och totalt 16 personer hade anmält att de ville ha ett recensionsex. Jag hade sedan tidigare lagt upp Konrad på BookFunnel för att det är ett smidigt sätt att få ut kopior i rätt format till rätt läsare utan en massa tekniskt strul och gnäll, så det gick på nolltid att skicka ut länken dit till alla sexton.

Och så går det tre dagar. Eller nästan tre dagar, för i gryningen i morse, strax innan jag var helt vaken slås jag av tanken: Jag uppdaterade ju aldrig filerna på BookFunnel när jag uppdaterade dem på Amazon, Createspace och Ingram Spark.

Jag har skickat samma skit-bok till de 16 nya recensenterna och även om jag säkert inte kommer att få mer än ett par, tre recensioner i slutänden är jag rätt säker på att åtminstone någon av dem kommer att påpeka att boken kanske är bra, men språkbruket ... Nej fy.

Skit också.

Nej, jag ska nog hålla mig till att skriva för vuxna. 

söndag 19 juni 2016

En sådan söndag

Nej, vissa helger (typ alla) går alldeles för fort.  Hela dagen igår trodde jag att det var fredag och idag vet jag inte vad jag trodde men nu är helgen slut innan jag riktigt förstått att den börjat. Det enda av värde jag hunnit med är att näta in de rymningsbenägna jordgubbarna och gå på bio med minstingen och maken.



Den lille prinsen blev det och i 3D minsann.  Det var första gången jag såg en 3D-film och jag var ganska säker på att det inte skulle funka på mig av någon anledning men det gjorde det visst. Det var en väldigt vacker film, fantastiska animationer (särskilt de av papper) och en väldigt respektfull bearbetning av en älskad klassiker. Ramberättelsen blev en fin kontrast till bokens historia och alla i familjen både skrattade och grät. Se den!

Annars har jag kört promo på Konrad-boken i helgen. Det var en annan barnboksförfattare på Kboards som anordnade den. Ett berömvärt initiativ, men det verkar inte ha varit någon framgång för någon av de medverkande.  Barnböcker är verkligen svårsålt på Amazon, och mångdubbelt svårare för indies. Jag har testat lite olika metoder för att promota Konrad men de har inte haft någon effekt. Inte så det står i proportion med allt jobb jag lagt ner, i alla fall. 

Så nu lägger jag barnböckerna lite åt sidan ett tag för att prioritera vuxenböckerna istället. Jag kommer nog att fortsätta knåpa på både X/Y och Liva-boken men det känns rätt så otacksamt att lägga ner så mycket tid och jobb på barnböckerna när det bara är romancenovellerna som säljer.

Lite är jag rädd för att min romance (fullängdaren) inte kommer att sälja, bara för att jag har lagt ner så mycket jobb på den. Kanske borde jag bara skriva en massa noveller, snabbt och olustigt?  De tar bara ett par dagar från början till slut, jag kan göra omslagen själv och eftersom romanceläsarna inte är så kinkiga med grammatik, kommatering osv kan jag spara in på korrekturläsarna. Ren profit från första kronan (dollarn). 

Om jag skriver tillräckligt många kanske jag får råd att skriva barnböcker  ... ;-)


onsdag 15 juni 2016

För visst dömer vi väl hunden efter håren?

Så, nu har jag äntligen fått ihop ett omslag till pocketutgåvan som jag kan leva med. Det blev lite gulare än jag hade velat men grönt är tydligen hopplöst att lyckas med i RGB/CMYK-konverteringen och omslaget blev alldeles grötigt och texten oläslig när jag försökte ha en grön bakgrundsfärg.  Nu är det i alla fall nästan grönt. Nästan bra nog. Nu håller jag tummarna för att omslagsbilden ska uppdateras på Amazon, för de har fortfarande den grötiga varianten, och att de ska uppdatera antalet sidor på eboken så att det blir samma. Nu är det mer än dubbelt så många sidor på pocketen, och det känns lite orättvist. Det är ju ändå samma bok.

På tal om omslag begriper jag inte hur jag ska bära mig åt med Liva-boken och X/Y-boken. De borde nog ha illustrerade omslag men det blir så himla dyrt. Sannolikheten att jag ska hinna lära mig att rita samtidigt som jag ska hinna skriva klart böckerna ...? Rätt nära noll, kan vi säga. Därför har jag börjat spana på färdiggjorda omslag, så kallade pre-made covers. Och oj, vad många böcker jag blev sugen på att både skriva och läsa. Jag menar, de här till exempel som författaren Keely Bibeau har gjort:
Det är ju en synnerligt lömsk form av tortyr att göra en massa vackra bokomslag och dingla dem framför näsan på författare (som ju nästan uteslutande är glupska läsare vid sidan om) och bara: Kom och köp! Jaså, blev ni nyfikna på den här boken. Ja, men, då blir ni tvungna att skriva den själv.  Gah!

Den där till höger på mittenraden, den boken skulle jag ha köpt utan att blinka, utan att läsa baksidan, utan att ens kolla vilken kategori den tillhör. Och så är det ingen som har skrivit den än!!! 

GoOnWrite är annars en toppensida om man har en massa tid som man vill göra av med. Snygga omslag med otroligt fyndiga boktitlar. För alla möjliga genrer, även non-fiction. 


söndag 12 juni 2016

Ingen kan ana hur det ska gå, minst av allt jag själv.

Och plötsligt har hela vårterminen gått!?! Nähä.

I morgon är det skolavslutning, något avigt på en måndag, men ändå. Maken tog över baket till tårtkalaset eftersom jag överansträngt mig en aning på sistone, så dagen har varit ganska stillsam. Äntligen en helg som har känts som en helg.

Jag vaknade tidigt både igår och idag och har hunnit till slutet av X/Y-boken medan resten av familjen snusat sött. Slutet av ett första skelett till ett första utkast i alla fall. Det är en hel historia från början till slut, om än alldeles för kort och ganska spretig, men det ÄR och allt annat är oviktigt. Nu måste jag bara bestämma lite detaljer som jag varit inkonsekvent med under skrivandets gång och så ska skelettet få kött på benen, och sedan blir det en bok! Heja mig! Eller, heja Lee, snarare.

Samtidigt som jag är väldigt glad för Lees skull kan jag inte låta bli att ha dåligt samvete för att jag försummat Liva. Hon var ändå här först, och hennes bok blev klar först. Jag hoppas kunna ägna mig lite åt henne också i sommar, men vet inte om det är realistiskt att hoppas på att göra klart mer än två böcker, romanceboken och X/Y. Känner jag mig själv rätt kommer jag i slutet av sommaren antingen inte ha skrivit alls, eller också färdigställt något helt annat än de här två projekten som just nu känns nästan klara.

Och det är kanske tur det. Man vill väl inte vara förutsägbar heller?




onsdag 8 juni 2016

Där var stupet och oj vad jag föll ...

Det känns som evigheter sedan jag släppte något i bokväg och det stämmer, det är mer än 30 dagar sedan och jag har fallit utför Amazons 30-day cliff då Zon anser att man är passé och inte längre föreslår folk att de ska köpa/låna ens böcker. Om mina försäljnings- och lånediagram vore EKG skulle min författarkarriär vara dödförklarad. Och jag vet inte när jag kommer orka skriva klart något nytt som kan sparka liv i den igen.

De goda nyheterna är att jag fick det ena provtrycket av Konrad igår (från Createspace) och det var ju kul, även om det visade sig att jag måste ändra tusentre saker innan jag kan släppa pocketutgåvan.


Hela omslaget, till exempel, såg rätt så anskrämligt ut och måste göras om helt. Vet inte när jag ska hinna det, men det bör bli snart, eftersom jag ska vara med i en barnboks-promo nästa helg och det hade varit bra att ha en print edition vid sidan om. Eboken ser så himla billig ut då, nämligen. 

Hon som hjälpte mig med formatteringen av inlagan var visst inte så bra på det som hon trodde så man får ta i lite för att se texten längst in mot ryggen, samtidigt som det finns gott om plats i yttermarginalen. Men det kan jag ändra själv och annars tycker jag att det blev rätt snyggt. Pappret är lite tunt, nästan så att man kan läsa flera sidor utan att bläddra, men det är inte så mycket att göra något åt. Man får väl vad man betalar för, som vanligt. Det ska bli spännande att se Ingram Sparks variant. Det är precis samma inlagor men enligt källor kan det bli helt olika böcker. 

Minstingen förlåter mig aldrig för att jag har skrivit en bok som han inte kan läsa, så jag borde se till att slänga ihop en svensk utgåva åt honom, men tiden, den dyrbara ... Suck. Det är hela tiden bara några få sandkorn kvar i timglaset, känns det som. Så många saker som borde göras men aldrig kommer att bli gjorda, eftersom de inte måste göras. 


Det får bli en månads fritt fall till för jag orkar inte mycket mer än jobbet och själva överlevnaden just nu. Sedan hoppas jag på lite välbehövlig (och kanske rent av välförtjänt?) semester. Kanske kan det då bli tid att skriva klart något som kan få Amazon att sparka liv i författarkarriären igen?

söndag 5 juni 2016

Nej, varför skulle man någonsin vilja bli vuxen?

En typisk frilansarhelg med måndag hela veckan och bara jobb och jobb och jobb. Det ryktas att det är sommar ute, men det har jag inte märkt så mycket av. Man och barn blir lite brunare för varje gång vi möts vid middagsbordet, men det är allt.

I natt fick jag sova ostört hela natten för kanske tredje gången i mitt mammaliv och vaknade någorlunda utvilad vid 6-tiden. Äntligen en chans att sno åt sig lite quality skrivtid och jag slösar bort det på något helt nytt och helt oanvändbart istället för något av alla de projekt som jag haft i pipelinen så länge att de fastnat på tvären. Men 1714 nya ord är ändå något att trösta sig med, även om jag aldrig kommer kunna göra något av det. Varje dag jag skriver är en bra dag! Oavsett vad jag skriver.

Det är helt klart själva skrivandet som är min grej med författarskapet. Redigeringen och bearbetningen av råmanuset är som en enda lång rotfyllning. Inlageformattering var inte heller min starka sida, för både Ingram Spark och Createspace spottade ut mina pdf:er som helt oätliga. Enligt DHL kommer testtrycket på tisdag, så jag inväntar det innan jag laddar upp de nya pdf:erna jag gjort. Och jag som var orolig för mina omslagsfiler! Suck.

I nästa vecka har Den Lille Prinsen biopremiär och jag tänker definitivt släpa med mig minstingen på den trots att jag egentligen inte går på bio längre på grund av människor ... Jag har ett par böcker på franska i bokhyllan som jag köpt i naiv förhoppning om att en gång kunna läsa på originalspråk, och det här är en av dem.