söndag 27 november 2016

Utan dator i tre veckor ...

... försmäktar jag vid detta skrivbord. Kära nån vad mycket jag behöver den där förbenade dumburken till. Nästa vecka ska t ex stackars lilla Lee vara med i Patty Jansens megapromo och innan dess hade jag verkligen behövt en pocketutgåva, men hur ska jag kunna göra den utan min dator med alla de viktiga programvarorna?!?

Dessutom tror jag att jag måste göra ett nytt omslag till min danska romance, för det verkar inte locka något vidare även om de modiga stackare som läst boken verkar ha tyckt om den. Men utan Photoshop = inget nytt omslag! Stackars mig.

På tal om omslag stötte jag på de här snyggingarna idag. Kära nån! I mitt nästa liv ska jag bli grafisk formgivare. Tala om mäktigt jobb, ärligt talat. Om man med hjälp av lite sönderrivet tidningspapper kan få mig att vilja mass-shoppa norska e-böcker (och man ser ju ändå inte omslaget på e-böckerna, knappt ...) tänk då vad man skulle kunna göra. Fixa världsfreden. Bota cancer och förkylning. Reda ut det där jobbiga med klimatet. MAKT. Vi människor (läs: jag) är så himla lättmanipulerade.

I övriga nyheter har jag på sistone verkligen varit nära att lägga ner hela författeriet på grund av bristande feedback och framgångar. Men i går upptäckte jag en sprillans ny recension där läsaren använde ett av mina absoluta favoritord på engelska. Unputdownable. Jag föll pladask för det ordet när jag såg det för första gången någon gång förra århundradet på baksidan av en av mina favoritböcker, Decider av Dick Francis. Det ligger så skönt i munnen och även om jag aldrig hade stött på det förut så visste jag genast precis vad som menades med det. Det är inte alla ord man kan säga det om. Så nu blir jag ju tvungen att skriva en bok till. Eller sju.

Så fort jag får tillbaka min dator!!! (Dvs vilket år som helst.)



söndag 20 november 2016

Tralala, nu får det vara slutgnällt!

Fortfarande uppförsbacke men nu har jag gnällt så länge att det inte är roligt längre. Istället försöker jag se livet från den ljusa sidan (ha! as if!) och glädjas över de små ljuspunkterna i tillvaron, som till exempel att jag har lite mindre ont i ryggen idag än jag hade igår och att någon i Japan har köpt en av mina böcker. 

Den engelska utgåvan av Konrad-boken var oväntat populär i Japan förra månaden men det här var den svenska utgåvan (e-boken)! Den har även sålt lite här hemma (pappersboken), tydligen, trots att jag fortfarande går och väntar på BTJ:s dom/avvisande. (Jag vet inte vilket som är bäst, ingen BTJ-recension eller en dålig?) 

Jag försökte ge ett ex av Konrad till mitt lokala bibliotek häromdagen men de reagerade som om jag lagt upp en påse med hundbajs på disken. Man hade kunnat tro att människor som jobbar på bibliotek annars var lite förtjusta i böcker, men nej. De frågade inte ens vad det var för bok utan hänvisade mig till Emmaus eller Myrorna ... 

Eftersom jag inte bara var ute efter att röja i bokhyllan här hemma utan även ville hitta lite nya läsare ordnade jag istället en giveaway med tre ex av den svenska Konrad-boken på Goodreads, enbart öppen för svenska medlemmar. Det ska bli spännande att se om någon anmäler sig till den. Det finns kanske bara tre medlemmar i Sverige. Då kan de få varsitt ex. Det blir rättvist och bra. Men vad kallar man egentligen en giveaway på svenska? En gebortare? Gebortning? Och hur marknadsför man den så att mer än tre personer anmäler sig? Bortsett från att skriva om den på en blogg som ingen läser, menar jag. 

Facebook är kanske ett bra sätt att marknadsföra (fast nej, det är det ju inte om man inte ger dem alla sina pengar) men jag lägger redan alldeles för mycket tid och ork på sociala  medier för någon så asocial som jag. Jag har velat fram och tillbaka om jag borde starta en Facebook-sida på svenska för barnböckerna men känner mig redan så kluven mellan barnboksförfattar-jaget och romanceförfattar-jaget och att klyva en av dem i två skulle inte underlätta det minsta lilla. Det är redan alldeles för mycket. Jag vet att jag BORDE pausa ett av författarnamnen och satsa det lilla jag har av ork på ETT projekt under ETT författarnamn tills det blir FÄRDIGT men så smart funkar det inte i mitt huvud. 

Just nu vill min hjärna att jag ska skriva klart Konrad 2 och 3, fortsättningen till Outside (förmodligen tre eller fyra delar till) och Livaboken med fortsättning. Samtidigt vill den att romance-jaget ska skriva klart andra romanen, halloween-novellen som kommer att bli en roman innan den blir klar, western-novellen som förmodligen kommer bli en serie kortromaner i tre delar, en julnovell-uppföljare till min 1:a april-kortroman, en annan julnovell med lite deckarinslag i tropisk miljö och en humoristisk-erotisk novell. Om det ger mig huvudvärk? Ja, men tack och lov gör det så ont i ryggen att jag inte känner av skallen ett dugg.

Lättare sagt än gjort!





söndag 13 november 2016

Lite extra bokmässa tackar man ju inte nej till

Och livet fortsätter att spotta utmaningar (halsfluss och ryggont) rakt i nyllet på mig, som de där maskinerna som skjuter tennisbollar på folk i amerikanska filmer. Och jag som inte har någon racket... 

Någon dator har jag inte heller längre för den är på semester på någon serviceverkstad och det är bara att erkänna att jag har blivit en digital tant på gamla dar som inte funkar så bra i verkligheten. Det är obegripligt hur mycket jag behöver en dator till i vardagen. Typ, allt! Tur för mig att jag lever i framtiden och har en superdator i mobiltelefonen! 

Igår tog jag en paus från allt elände och  åkte till Köpenhamn på Bogforum. Jag trodde inte att det skulle bli av, för ärligt talat har det varit en brutal vecka, men när de danska bokbloggarna började fangirla i fredags kunde jag bara inte låta bli. Det blev bara en liten stund, men jag fick lyssna på flera intressanta författare och betala mässpriser för en fika och vad mer kan man egentligen begära?

Jag hade hoppats på att hitta lite nya boktips till min senaste tidstjuv men de böcker som verkade intressanta fanns förstås inte på svenska eller åtminstone inte som e-böcker. Typiskt. Det har bara gått en knapp månad men jag har redan börjat få svårt att hitta böcker att tipsa om. Vad hände med att alla människor ville skriva böcker? När kommer de? Och släpps de som e-bok?!?

Jag lyckades i alla fall ta mig hem, trots Checkpoint Charlie på Kastrup, och nu har jag bäddat ner mig framför teven igen och hetsglor på Gilmore Girls resten av helgen. Jag inser att jag inte kommer hinna med alla sju säsongerna innan de nya avsnitten kommer nästa helg men hoppet är det sista som överger människan, sägs det. Eller var det hunden? Något på h var det i alla fall.


söndag 6 november 2016

Prognos: Det vill jag verkligen inte veta.

Nä, backväxeln verkar ha fastnat på livet i allmänhet, för datorstrulet fortsätter och resten av livet är ärligt talat inte ett dugg roligare. Eftersom knark är olagligt och alkohol smakar illa självmedicinerar jag med att bingetitta på Gilmore Girls, men när man kan se tre avsnitt på raken utan att så mycket som dra på munnen då är det fara å färde. Inte ens översättarmissarna roar längre.


Red Vines (Röda Lianer a k a röda lakritsremmar och enligt Gilmore-tjejerna och förmodligen en majoritet av amerikanska befolkningen en absolut nödvändighet om man ska kolla på film) är konsekvent översatt med "rödvin" i min dvd-box.

Men jag ska inte säga något. I en bok jag jobbade med upptäckte jag först i sista minuten att jag översatt "protesters" med protestanter hela boken genom. Tack för den, hjärnan! Men, men. False friends är bättre än inga vänner alls. Det är viktigt att tänka positivt, sägs det! (Men jag tycker ärligt talat inte att det verkar göra någon skillnad.)

Det är tuffa tider när inte ens Gilmore Girls muntrar upp. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att vända den här nedåtgående spiralen. Jag brukar ha något att fästa blicken på, något att klamra mig fast vid eller ta fasta på, men just nu finns det inga sådana hållpunkter. Tiden bara forsar förbi och jag kommer på mig själv med att skita i en massa saker som egentligen nog är ganska viktiga. 

Jag vet ju det, att det blir så här när jag har haft för högt tempo ett tag. Frågan är om det är lönt, i långa loppet, eftersom det alltid kommer en sådan här svacka efteråt när allt bara faller fritt? Kanske vore det bättre att hitta ett lagom sköldpaddetempo som jag kunde hålla året om? För när det blir så här mörkt finns det varje gång en liten risk att det aldrig kommer att bli bra igen och det är en form av rysk roulett som jag kanske inte borde våga spela.

Jag är i desperat behov av goda nyheter, en positiv överraskning, en oväntad bonus, present, Lotto-vinst, vad som helst, men förmodligen kommer Trump vinna valet, snöovädret kräva tusentals dödsoffer och julen bli inställd.

Det skulle i alla fall inte förvåna mig, en dag som den här. *drar filten över huvudet och slår på nästa avsnitt*

söndag 30 oktober 2016

Bluescreen på näthinnan

Wow, Merkurius måste verkligen vara i nedan eller något, för ingenting har funkat den senaste veckan när det gäller mig och datorer. Inte nog med att jag har fått pensionera två gamla datorer nyligen, häromdagen började min ganska nya dator bluescreena mitt i jobbet och det är absolut inte tillåtet. I synnerhet inte veckan innan deadline när jag verkligen inte har tid att hålla på att mecka med sådant. Nu har jag fått jobba hela helgen för att ta igen de timmar som gått bort, och det är en himla tur att det är höstlov i morgon och att jag hade planerat att vara ledig lite med minstingen, för den här helgen räknas minsann inte.

Som om inte det var nog har jag varit så smart (o-) att jag flyttat de två domäner där jag har mina pseudonym-författarsidor till mitt webhotell för att det skulle bli så mycket smidigare på det viset. Inte begrep jag att det innebar att mina vidarebefordringar skulle upphöra att fungera så att båda bloggarna blev omöjliga att hitta, både på blogspot-adresserna och på domänerna. Heja mig.

Det visade sig omöjligt att göra nya vidarebefordringar, så jag tog snabbt och gjorde nya Wordpress-installationer på båda sidorna och exporterade och importerade allt innehåll från båda bloggarna. Lätt som en plätt. Förutom att ingenting funkade. Alla inläggen finns kvar men fotona syns inte i förhandsvisningen någonstans utom där de blivit dubbla. Suck. Sannolikheten att jag ska orka gå genom alla inlägg och ladda ner och upp alla foton? Ungefär = 0.

Dessutom är det ju så att jag innerligt hatar Wordpress och känslan är uppenbarligen besvarad, för inget av de halvdussin teman jag har laddat ner idag har gått att få ens halvsnyggt. Men innehållet finns i alla fall, och med åren kanske man vänjer sig? Nä, förmodligen inte. Men nu orkar jag inte mecka med datorer längre.

Jag säger som Scarlett: Jag ska inte tänka på det ikväll. Jag tänker på det i morgon istället.

Nu: Den största kopp te som någonsin skådats och vad-som-helst på tv!



söndag 23 oktober 2016

Mindre skärmtid åt folket

Min läsutmaning på Goodreads tar sig med stormsteg: en vecka efter att jag hamrade sönder min gamla dator är jag bara 8 böcker efter tidsplanen! Fortsätter det i den här takten kan jag hinna ikapp innan nyår. 

Med det eländiga skrivandet går det så där. Inte enbart för att jag inte längre har tillgång till dator under sömnlösa nätter. Men jag kämpar på. Jag hade trott att det här var sista vändan med SciFi-manuset, men så blev det inte. Helst vill jag bara slänga skiten i pappersåtervinningen och börja spela HayDay igen, men nu är jag vuxen så det är bara att låta det vila några dagar, skriva ut en ny bibba och sedan på det igen. Jag blir tvungen att sluta sätta upp deadlines för mig själv, eftersom jag blir så fruktansvärt knäckt när jag misslyckas. Så länge jag skriver måste det få vara ok, även om det tar tusen år innan något blir klart. Det är det här med alla snurrande tallrikar överallt ... Krasch!

Jag har kämpat så med att försöka skapa utrymme för skrivandet i mitt liv, och det går väl ganska bra, egentligen, om jag bara ser till mig själv och inte gör misstaget att jämföra mig med andra. Men samtidigt är det så att skriveriet har trängt ut nästan allt annat som inte är helt livsviktigt. Postcrossing, geocaching, mail art, odlingslotten med mera, med mycket mera. Idag fick jag ett ryck och slängde (nä, gav till Emmaus) en massa garn och pysselgrejer, fröer och odlingsgrejer osv. Min man fick gå tre vändor ner till bilen. Förmodligen kommer jag att ångra det, men jag blir bara ledsen av att se allting ligga här och samla damm. Out of sight, out of mind. Nu ska här skrivas böcker.

Jag fick för mig att jag behövde någonstans att marknadsföra mina e-böcker (när de nu blir klara) och plötsligt fanns det en hemsida för ändamålet med tillhörande Facebook-sida och nyhetsbrev. Synd bara att jag inte har tiotusen kompisar på fejjan som kunde kittla algoritmerna och logaritmerna och vadsjuttondenuheteritmerna åt mig så att den blev poppis och allas blickar riktades mot den när det var dags att släppa mina alster. Men, men. Man kan inte få allt. Jag har i alla fall kommit över min djupa aversion mot Wordpress och kanske rent av kan göra seriösa hemsidor åt mina pseudonymer så småningom. När jag får tid. I nästa liv. Eller nästnästa.

Det bästa med den här bloggen är att jag märker hur dåligt jag mår när jag sitter här och skriver och kan styra upp det i god tid innan klocktorn+automatvapen osv. Jag orkar/hinner/ids inte känna efter under veckan, men när jag bloggar så väller det upp. Ni anar inte vad jag deletar för bittert och deppigt dravel! Så nu behöver jag peppa mig inför veckan som kommer. Det är mycket som ska hinnas med innan höstlovet och jag vet redan nu att jag inte kommer att klara det. Det är lika bra att ställa in sig på att inte låta besvikelserna överskugga det som ändå blir gjort. Målbilden för den kommande veckan: Att det jag gör ska bli bra nog. Det ska duga, så in i helvete.

Bäst i världen på att duga, det är kanske det bästa en sådan som jag kan hoppas på?


söndag 16 oktober 2016

Hammare och finelektronik - en vinnande kombination

Veckan är slut och det är jag också. Livet har inte riktigt gått riktigt enligt planerna på sistone, bland annat har jag tvingats slänga inte en utan två datorer som dragit sina sista respektive suckar och det känns ju alltid svårt. Att skiljas från sin dator är att dö en liten smula, ändå. Eftersom jag har läst att man inte kan lita på fabriksåterställningen utan måste mekaniskt destruera hårddiskar och minnen och sådant om man inte vill bli bestulen på sin identitet gav jag mig på innanmätet i båda laptopparna med en hammare. Det kändes rätt skönt, ärligt talat. Men sedan kom jag på att det hade varit rätt skönt om någon annan tog över mitt liv så då ångrade jag mig lite.

Bästa trösten när allt går i kras är väl kanske att jag har en tjock bunt papper liggande här på bordet med ett manus som jag ska korrläsa och göra lite små sista ändringar på och sedan ge ut!! Och jag gör ett aktivt val att fröjdas i mitt hjärta åt det istället för att gräma ihjäl mig över de andra 5 bokprojekten som ännu inte har gått i mål. Jo, det gör jag faktiskt. Visst då. Nästan. Nej, inte alls, förstås. Fanken också. Halva oktober har gått och om fem minuter är det jul och jag kommer inte hinna med alla dessa löjliga låtsas-deadlines som jag själv har hittat på helt utan anledning. Eller jo, visst finns det många alldeles utmärkta anledningar till att jag ska ha hunnit mycket längre med författarkarriären än jag rent faktiskt har. Men det går ju inte. Jag kan inte skriva mer än jag redan gör, bara för att det vore bra att ha en massa böcker klara innan jul. Det funkar inte. Jag är redan helt färdig och har knappt börjat än.

I torsdags gick jag till brevlådan med ett par Konrad-böcker till BTJ som de förmodligen inte kommer vilja läsa och ett ex till Författarfonden som ville kolla på den lite snabbt innan de slängde min stipendieansökan. Även om resten av den globala bokbranschen var upptagna med att fira/gnälla över nobelpristagaren kändes det ändå som en ganska markant milstolpe i min egen personliga litteraturhistoria.

Kanske var det lika bra att jag gav mig på mina datorer med en hammare, trots allt. Mindre skärmtid = mindre tid för sociala medier, dvs att jämföra sig med andra som lyckas mycket bättre än jag. Mindre tid för slösurf och annat tidsslöseri. Mindre tid att må dåligt över allt jag inte kan, inte har, inte orkar. Kanske har jag rent av en chans att ta igen min försummade läsutmaning på Goodreads. (Bara tio böcker efter nu!) Och mer skrivtid. 

Frågan är bara vad jag ska skriva på ...