söndag 21 augusti 2016

Något är så mycket bättre än inget

Förra sommaren lyckades jag på något förunderligt vis skriva 1000 ord om dagen som till slut blev ett helt råmanus (som jag av någon outgrundlig anledning inte har lyckats färdigställa än) men den här sommaren blev det inte så. Jag har förmodligen inte skrivit mycket mer än 5000 ord totalt på hela sommaren, i ett par rejäla ryck, fördelat på tre eller fyra olika manus. Men 5000 ord är bättre än inget.

Jag var tvungen att jobba igår, men idag har jag varit ledig och varit på utflykt och roat mig och haft lite quality time med man och barn. Inte dumt alls, faktiskt. Sommaren kom tillbaka och solen sken och glassen var god och jag lyckades nästan helt och hållet låta bli och stressa över allt jag egentligen borde ha gjort. En halv helg är mycket bättre än ingen helg.

Ett köksfönster på vårt utflyktsmål. Å, vad jag önskar att det här var mitt köksfönster! Men jag har i alla fall ett köksfönster och det är det inte alla som har. Ett köksfönster är bättre än inget köksfönster. 


Det är bara att acceptera att loppet är kört, att flera olika lopp faktiskt är körda och jag kommer inte hinna få ut Konrad 2 innan bokmässan och definitivt inte innan Patty Jansens megapromo nästnästa helg. Men vad bra det hade varit om jag hade hunnit det. Jag kommer inte heller hinna klart med den svenska utgåvan av Konrad 1 och definitivt inte släppa den andra romanceboken innan bokmässan, eftersom jag inte ens har börjat skriva den än. Förmodligen kommer inte heller någon av de många påbörjade eller åtminstone plottade novellerna bli klara innan dess. Heja mig, nej, inte speciellt. Men jag har ändå släppt två böcker sedan förra bokmässan (eller tre eller sex, beroende på hur man räknar) och det är definitivt bättre än inget.



söndag 14 augusti 2016

Gå och lägga sig tidigt? En mycket bra idé!

Livet, du kan vara lite av en utmaning ibland. Ärligt talat. Något av en uppförsbacke. 45 graders motlut. Ibland känns det som att du och John Blund har snackat ihop er om att lägga fälleben för mig. Som när ni väcker mig klockan halv fyra en söndagsmorgon, helt utan anledning. Hur tänkte ni då, egentligen?

Visst, de där första timmarna gick det ju bra. Över tvåtusen ord skrivna, i en rasande fart. Och på rätt bok och allt. (Eller en av dem, i alla fall.) Och flera gamla förfallna Måsten hann jag med efteråt, som äntligen kunde bockas av från Att göra-listan. Men sedan. När det blev morgon. När resten av familjen vaknade och ville ha en pigg fru/mamma. 

Not so much.

Hur trött jag än är, så är jag ändå på ganska gott humör. För jag fick en idé i går morse, mitt i tandborstningen. Och det kändes som att det skulle kunna vara en ganska bra idé, men jag var inte säker. I morse (natt) skrev jag ett par tusen ord, och det såg bra ut till en början men plötsligt körde jag fast och trodde att jag hade ställt till det för mig rejält. Sedan diskuterade jag saken med min man och hittade vad som verkar vara en bra lösning. Ett par sömnlösa nätter till så får vi se om det verkligen är det.

Goda idéer som funkar. Det är ett koncept som jag kan ställa upp på. Mer sådant, tack.
Min lysande idé? Ja, kanske det.


söndag 7 augusti 2016

Stressiga semesterns sista sekunder. Suck!

Hemma igen och i morgon börjar vardagen igen. Hurra. Eller något. Det hann aldrig riktigt bli någon semester i år, inte så som jag hade tänkt mig den, med avkoppling och lugn och ro och inga måsten. 

Inte precis. Inte alls.

Istället har jag jobbat, släppt en bok, kört lite olika promos, korrläst, översatt, meckat med bokomslag, städat och stökat lite här hemma och flängt land och rike runt med man och barn.

Fångat Pokémon har vi också gjort, förstås. En sådan här fångade minstingen vid noshörningsinhägnaden på Borås Zoo!

Den där listan jag gjorde upp första dagen på semestern, över allt jag ville hinna med innan jag började jobba igen, två A4-sidor med stort och smått som inte hunnits med under året som gått ... Ja, den får jag väl spara till nästa år.

Jag har knappt skrivit något alls i sommar, och knappt läst något heller. Min Goodreads Reading Challenge börjar se omöjlig ut, jag ligger 14 böcker efter så jag blir tvungen att läsa om alla Totte- och Emma-böcker eller något med motsvarande word count om jag ska hinna ikapp innan årets slut. Men skam den som ger sig. Jag tolkar mitt bristande lässug som att jag har en massa att skriva. (Värsta Pollyanna-tänket, mitt i allt depp!) 

Den första recensionen för min romance har dykt upp, men tyvärr på en plats där ingen någonsin kommer att se den. Huvudsaken är väl att jag såg den, för jag behövde verkligen lite goda nyheter den här veckan. Men de där fem vackra stjärnorna skulle verkligen pryda min Amazon-sida. ;-)


söndag 31 juli 2016

Vad jag inte vill bli när jag blir stor: globetrotter.

Jag är fortfarande inte ledig, trots att jag är ledig. Bokar promos och raggar recensioner och planerar och diskuterar mina historier med maken medan han kör mil efter mil efter mil. Kollar mina nedladdningar i mobilen och väntar andlöst på första recensionen på min romance. 

Jag har bestämt mig för att den kommer att bli enstjärnig, för att det helt enkelt är på tiden nu. Det är lika bra att stålsätta sig. Inte låta sig nedslås när det väl händer. För det kommer ju att hända, förr eller senare. Och när det händer kommer jag att få sitta på händerna för att inte genast klicka på Unpublish. I teorin är det smartast att avvakta ytterligare recensioner för att se om det är en engångshändelse, eller om boken verkligen är så dålig. I praktiken kommer jag att gripas av panik och säga upp bredbandet eller något annat osmart. Gå under jorden. Anta en ny identitet. Tvingas leva resten av livet i exil i något land utan böcker.

Semestern fortsätter och det går väl så där. Jag sover fortfarande inte på min egen kudde. Jag saknar fortfarande min spork. Jag saknar min favorit-tekopp så intensivt att jag nästan började gråta över hotellfrukostbuffén i morse. Jag menar: Earl Grey i trist liten vit standardmugg, snyft!

Men nu börjar jag kunna skymta ljuset i slutet av semestertunneln. Snart ska vi återförenas, min tekopp och jag. Och sedan ska vi aldrig skiljas igen, i alla fall inte förrän i september. (Bokmässan!!!)

Värmeböljan är över (åh, vad jag hatar att vara svettig!) och idag har jag haft strumpor på mig för första gången på jag minns inte hur länge. Jag gillar strumpor. Jag är en strumpig person. Sedan fick jag dra på mig regnjackan också, och då började jag nästan känna mig som en människa igen. Men bara nästan. Inte utan min kudde. Och inte utan min tekopp.


Ceci n'est pas min tekopp!


söndag 24 juli 2016

Och sporken. Hur kunde jag glömma den hemma?!?

Rätt vad det var så blev det semester. Hur jag än vänder och vrider på det går det inte längre att förneka. Nu är jag på semester. 

Det säkraste sättet att avgöra om så är fallet: Det där jag sov på i natt var inte min kudde. Som att jag inte skulle märka skillnaden!? När det gäller kuddar är jag verkligen prinsessan på ärten. (Och nej, det gäller inte bara kuddar. Det gäller även skor, tekoppar och pennor, bland mycket, mycket annat.)

Men jag sov i alla fall på den där vilt främmande kudden i natt. Det är mer än jag har gjort de första två nätterna hemifrån, så jag gör framsteg. Utmattningen börjar väl ta ut sin rätt. 

Det är jättekonstigt att vara ledig utan att vara ledig. Jag har tillbringat de senaste dagarna med att ständigt söka rätt på wifi för att kunna kolla nedladdningssiffror och pusha för mina olika promotions som pågått där hemma i verkligheten. Det är svårt att sköta helt och hållet via mobilen, men det måste ju göras. 

Eller måste det?

Någonstans i stressdimman häromdagen fick jag ett psykbryt på alla sociala medier och började lämna grupper och radera inlägg och sluta följa och allt vad jag kom åt. Bara bort med det. Alltihop. Eller inte alltihop. Men allt det som jag gör/läser/gillar/följer bara för att jag borde. För att det är så man ska göra. 

Sedan när gör jag som man ska?!?

Nä, det funkar ju inte, det vet jag ju sedan förr. Det går att låtsas vara en helt vanlig människa ett tag, men inte för alltid. Sedan måste man återgå till sitt naturliga, distinkt udda, jag.

Jag har testat typ allt i sociala medie-väg (i själva verket inte en bråkdel av vad som egentligen står till buds, men jag är inte så insatt ...) för mina två olika författar-alter egon, men det mesta har ju ingen effekt alls på bokförsäljningen. Däremot har det en uppenbart skadlig effekt på min alldeles egen personliga folkhälsa, så nu börjar jag genomföra drastiska nedskärningar. Allt ska kanske inte bort, men jag börjar tro att Marie Kondo har en poäng med att man bara ska omge sig med sådant som gör en glad. 

(Note to self: Ta med min kudde nästa gång jag åker bort!!!)

söndag 17 juli 2016

Nu tar jag semester ... nu ... nej, nu ... när som helst nu ...

Okej, som första semestervecka betraktat var de senaste 7 dagarna rätt misslyckade, ärligt talat. Om inte annat så för att jag har jobbat en hel del. Jag hann bara ha semester några timmar innan det plingade till i inboxen och jag fick ett extrauppdrag som jag inte kunde tacka nej till. Sedan var det jobb, jobb, jobb som gällde till i fredags morse och efter det var det inte så mycket kvar av mig.

Mellan jobb-varven skickade jag iväg en Konrad-pocket till vinnaren i min första Goodreads Giveaway. Det var säkert många gratisätare bland de som anmält sig, men hon som vann hade Harry Potter och Narnia-böcker bland sina favoriter, så hon gillar genren i alla fall.



Helgen har sedan ägnats åt Christmas in July där jag har gett bort några hundra ex av min julnovell till nya läsare och slutredigering av den eländiga romance-boken (gratis tips åt skrivkrampande skräckfilmsskapare: Boken Som Aldrig Ville Bli Klar! Garanterad nagelbitare!!).


Nu vet jag inte om den någonsin blir klar, men den är i alla fall utgiven. Tack och hej, Lainey och Palle, jag hoppas att jag aldrig behöver se er igen. Må ni leva lyckligt i alla era dagar på tusen sinom tusen eboksläsare!

Kan jag få lite semester nu?

Mitt bästa tips för att blåsa hjärnan tom på jobb och snabbt komma i semesterstämning: Lin-Manuel Mirandas hiphopmusikal om USA:s första finansminister. Nu är jag inte precis nere med hiphopen eller med finansministrar heller, för den delen, men 11 Tonys, hörrni. Jag försöker att inte gräma ihjäl mig över att jag aldrig kommer att få se den på Broadway och tröstar mig med Spotify-versionen på repeat.



söndag 10 juli 2016

Zzzzzzzznart zzzemezter ...

Ännu en jobbhelg och jag börjar känna mig lite som Maggie Smith här i klippet nedan ...



via GIPHY

Som frilansare har jag aldrig lyckats känna mig helt ledig, i synnerhet inte sedan jag började med det egna skriveriet. Nu har jag ett par dagars jobb kvar på en översättning och sedan tänker jag ta ledigt ett tag innan jag börjar på nästa, men hur jag ska kunna ta ledigt från alla böcker i mitt huvud som vill bli skrivna, det begriper jag inte. För att inte tala om resten av livet och alla andra måsten som jag har ignorerat eftersom dygnets alla timmar helt enkelt inte har räckt till det senaste året. När är det tänkt att jag ska hinna komma ikapp med dem?

Det finns en överhängande risk att jag kommer att stressa ihjäl mig under den kommande ledigheten! Att jag öppnar dörren till semestern och hela mitt liv bara rasar ut över mig i en enda dödlig stresslavin.

Och jag lär säkert inte hinna skriva något heller. *tjurar*

Min Giveaway på Goodreads har bara några timmar kvar och det är flera hundra som har anmält sig och det är inte alls något märkvärdigt, världen är full av människor som vill ha-vill ha-vill ha vad som helst, bara det är gratis. Men jag tycker ändå att det är häftigt att flera hundra personer världen över har sett mitt bokomslag och klickat på det och är lite pirrigt nyfiken på vart jag ska skicka boken. Mali eller Malå? Botswana eller Botkyrka?

Nä, det är uppenbart från nivån på det här inlägget att det inte kan bli semester snart nog ... Vi hörs på andra sidan deadline!